Ermingard

En rollperson till DoD6 som skapats enligt reglerna av Daniella Carlsson. Ett tack till Pauli Paananen för textredigering och Johan Eriksson för regelkoll.

Ras: Halvtroll
Ålder: 13 år
Kön: Kvinna
Huvudhand: Vänster
Längd: 155 cm
Vikt: 40 kg
Ögon: Brun-gula
Hår: Svart

Grundegenskaper
STY: 11
FYS: 12
SMI: 15
STO: 8
INT: 11
PSY: 11
SPI: 3
KAR: 10

Rasförmåga: Nattsyn 
Initiativmodifikation: -2
Skräckmodifikation: 0
Skadebonus: 0 
Bärförmåga: 11
Förflyttning: 12 
Kroppspoäng: 31
Stridskapacitet: 13 (+1T10/yrkesnivå)
Attack 1: 6
Parering 1: 7

Yrke: Jägare
Yrkesnivå: Amatör
Färdighetspoäng/YN: 44 

Yrkesfärdigheter: Gömma sig 5, Jaga 5, Lyssna 5, Rida 5, Zoologi 5, Överlevnad 5

Övriga färdigheter: Hantverk (barnmorska) 2, Närstridsvapen (dolk) 1

Familj: Saknar egentlig familj. (Adopterad av vargar och uppfostrad av människokvinnan Gudny.)

Personlighet: Ermingard är en individualist och kan ta vara på sig själv. Hon är lillgammal och brådmogen. Hon är trotsig mot auktoriteter men en lojal vän. Hon minns vargarna som sin egentliga familj och trivs bäst ute i det vilda. (Hon har ingen aning om vem hennes egentliga moder är, eller att hennes far är ett troll.) Trots sin tuffa attityd är hon väldigt skör och känslig, även om hon också har ett hett temperament och kan bli heligt förbannad.

Utseende: Ermingard är en ovårdad liten jänta på tretton år. Hon är stark och uthållig för sin ålder och dessutom väldigt smidig och snabb. Håret är korpsvart och ögonen brun-gula. Ögonen är väldigt ljuskänsliga och blänker i mörker om de reflekterar en ljuskälla. (Hon har nattsyn.) En hörntand är aningen större än normalt och naglarna långa och kraftiga. (Hon är fortfarande ett barn men med åren kommer hon att få fler attribut från sin troll-härkomst.)

Utrustning: Underkläder, Klänning (grå och sliten), Förkläde, Bälte, Magiska stenar (tror hon)

Bakgrundshistoria: Ermingard sattes som nyfödd ut i skogen för dö, men hon känner varken till detta eller varför så skedde. Istället blev hon adopterad av en varghona och upptogs som medlem i flocken. Hon tillbringade sina första levnadsår bland vargarna, tills hon en dag blev infångad av människor. Ryktena om vargflickan spreds vida omkring men hon var själv för ung för att förstå någonting. Hon adopterades av den barska och barnlösa barnmorskan Gudny. Hos henne fick Ermingard en sträng uppfostran och orättvis behandling, och var egentligen inget mer än en träl. Hos lärde sig tala, även om hon än idag har svårt att forma vissa ord. Ermingard slet som ett djur, högg ved och hjälpte till vid förlossningar, tills hon en dag fick nog. Hon beslutade sig för att lämna det hem hon tvingats in i och bli fri, för friheten var allt hon längtade efter. Efter att hon rymt bodde hon ute i de djupa skogarna och överlevde på vad som naturen hade att ge. Hungern var en ständig följeslagare och när vintern kom kände hos sig nödgad att uppsöka en människobosättning. Hon arbetade som stallvakt och levde bland husdjuren. Ermingard trivdes inte alls i byn men var tvungen att stanna kvar medan vintern drog förbi. Med våren anlände en ung man vid namn Hauk till byn och Ermingard blev omedelbart förtjust i ynglingen. Ermingard tyckte att Hauk var lika vacker som han var vild, och lämnade byn i hans sällskap. Det visade sig att Hauk var stråtrövare och snart var även den unga flickan en medlem i de fredlösas gemenskap. Tillsammans livnärde de sig på att råna förbipasserande på skogens stigar och vägar. Det fria livet varade dock inte länge och sällskapet infångades av fogdens knektar. Ermingard fick se de enda vänner hon någonsin haft avrättas för stråtröveri, medan hon själv fick leva på grund av sin ringa ålder. Som straff såldes hon dock som träl till en bondgård, där hon fick slita hårt tills hon bestämde sig att rymma. Det gick dock inget vidare och husbonden förföljde henne in i skogen tillsammans med sina söner och fränder. Hon korsade en iskall bäck och klättrade utmattad och utsvulten upp i ett träd i hopp om att undkomma upptäckt. Skallen från husbondens hundar kom dock allt närmare... Det är här spelet har sin början.