• XBox. Mindre än en månad efter att XBox360 släppts lägger Microsoft ned tillverkningen av den klassiska XBoxen, medan konkurrerande konsoller håller gamla i produktion i fem år eller mer.

• .Net-ramverket 1.1 fungerar inte under Vista. Det är cirka 3-4 år gammalt och massor av tredjepartsprodukter bygger på det.

Efter att ha varit en Windowsanvändare i över 15 år så hade jag lite problem med att installera en bärbar dator med trasig CD-läsare. Som ett experiment så provade jag att installera Linux, och blev positivt överraskad.

Jag tänkte därför göra en jämförelse mellan världarna i en shootout mellan Microsoft Windows och Linux. Först lite basfakta:

Bedömda operativsystem:

• Windows 2000 (Pro och Server)
• Windows XP (Pro och Server, server är kallad 2003)
• Windows Vista
• Ubuntu (Debian-baserad, Gnome som fönsterhanterare)
• Kubuntu (Debian-baserad, KDE som fönsterhanterare)
• Xubuntu (Debian-baserad, XFCE som fönsterhanterare)
• Smoothwall (specialiserad brandväggsdistribution)
• Sabayon (Gentoo-baserad)

Dessa är bedömda efter min erfarenhet och testerna är utförda på en stor variation av hårdvara.

Jämförande tester

Vi börjar från början.

Valfrihet

Linux finns i alla möjliga smaker och varianter, beroende på vad man behöver. Allt från lättanvända klientoperativsystem som Ubuntu-familjen till avancerade system för en power user (Gentoo). Det finns även väldigt specialiserade varianter, som Smoothwall som enbart är en brandvägg, distributioner som sätter upp en webserver med PHP och MySQL, eller dedikerade mediaspelare.

Det finns till och med Linux som går att installera på ett USB-minne, så att var man än är så behöver man bara plugga in USB-minnet och starta från det, och det är som om man hade sin egen dator med sig, med sina egna inställningar, sina egna dokument, sina egna program och så vidare.

Windows, å andra sidan har egentligen bara en variant. Det finns Home Edition, Professional och Server (namngivningen varierar lite med generation), men skillnaderna är minimala och rör sig oftast bara om olika strypningar för att kunna prissegmentera marknaden. Jag skulle dessutom sträcka mig så långt som att säga att Windows inte har någon äkta serverversion, utan Windows Server är bara en standard-Windows med några påhängda verktyg. Windows Server har inte plockat bort sådant som inte bör finnas på en server (spel, tunga skärmsläckare osv) och har inte den stabilitet som krävs av en server.

Klar seger för Linux på den här punkten.

Pris

Linux är, för de flesta distributioner, gratis. Man kan ladda hem operativsystemet helt gratis och licensen är inte begränsad till viss hårdvara. Detsamma gäller för de flesta programmen.

Windows kostar, beroende på version, ett antal tusenlappar. Till detta kommer en packe program som behövs för att använda datorn. Det är inte otypiskt att en laglig Windowsinstallations licenser stannar på 10-15 000 kr. Till detta kommer att de flesta Windowslicenser är så kallade OEM-licenser som är bundna till en viss dator, viket innebär att man inte kan flytta dem till sin nästa dator.

Gratis är så billigt det kan bli. Linux vinner på walkover, man kan lätt skaffa två Linux-datorer för priset av en Windowsmaskin.

Ägande och licensiering

Trenden inom Windowsvärlden är att gå mot mer och mer restriktiva licenser, licenser som dessutom stöttas av allt mer påträngande kopieringsskydd. Även om man köper en produkt så har man bara rätten att använda den inom vissa begränsade ramar, man äger inte den. Framför allt så får man inte sälja den vidare eller förbättra den.

En lika stark trend inom Linuxvärlden är att programvara är fri, oftast under GPL-licens. Detta innebär att man har full frihet att använda den, modifiera den, sprida den, kopiera den och så vidare, under förutsättning att man inte fråntar andra samma rättigheter. Denna licens gör alla som accepterar licensen till ägare av produkten och dess rättigheter så länge som licensen respekteras.

En trend mot frihet är bättre än en trend mot inlåsning. Linux vinner igen.

Att lära sig

Hur är det att lära sig använda respektive operativsystem?

Jag skulle säga att de är såpass lika varandra när det gäller användning att det inte är någon märkbar skillnad. Man ska dock vara medveten om att Linux inte är Windows, så om man är van vid det ena och byter så får man räkna med att inte alla knappar sitter på samma ställe, program heter annorlunda och andra sådana mindre skillnader. Det är dock ingen större tröskel och definitivt inget som man ska bli avskräckt av.

För administratören är det lite större skillnad. Windows har en längre tid haft en trend att gömma så mycket som möjligt av administratörsuppgifterna och har plockat bort en hel del inställningsmöjligheter. Detta gör det svårare att ta till sig och svårare att administrera effektivt. I Linux har man större tydlighet, och administratören har bättre översikt över vad som kan göras. Detta i kombination med en enhetligare syn på sådant som diskhantering, hårdvara, rättigheter och så vidare gör Linux lättare att komma igång med som administrator. En större användning av öppna och dokumenterade standarder underlätter ytterligare, eftersom det är lättare att hitta den information man behöver.

För administratören vinner Linux, för den vanliga användaren kan det gå på ett ut.

Installation

Windows gör installationen från en bootbar CD, där de första stegen sker i en ganska ointuitiv textmiljö. För en van användare är det inga problem, men man behöver ha lite tekniska kunskaper för att göra sådant som diskpartitionering.

Efter att operativsystemet är installerat så måste man installera drivrutiner för den hårdvara som finns i datorn. Detta innebär att ett halvdussin installationer till måste göras, flera av dem väldigt kryptiska för genomsnittsanvändaren som inte vet vad sådant som 3c5x9 är och att det är samma som ett 3c509. Ännu värre är det det när datorn ska ominstalleras ett år senare och man inte kommer ihåg vilka skivor som dessa drivrutiner finns på.

I Linux fungerar det annorlunda. Här spelar det visserligen roll vilken distribution man använder, men de flesta stora idag funka ungefär som Ubuntu-familjen, vilken är baserad på en så kallad Live-CD. Man sätter i denna CD och startar datorn. Datorn kör då operativsystemet från CD, och man kan i lugn och ro testa det och se att det är vad man vill ha. Gillar man inte det så plockar man ut CD'n och startar om datorn, och allt är som det var förut. Vill man installera så klickar man på ikonen "Install", varefter man får svara på en handfull icke-tekniska frågor (spara befintligt OS, namn, lösen, tidszon osv), varefter operativsystemet installeras.

Sedan är det klart. Inga drivrutiner behövs annat än för mycket udda hårdvara (och då menar jag mycket udda, inte ens bärbara datorer eller datorer som är tio år gamla har behövt dem), Linux har redan vad som behövs och installerar automatiskt det. Det här gäller inte bara "vanlig datorhårdvara", den hanterade direkt alla mina fyra digitalkameror, av vilka tre krävde specialdrivrutiner i Windows och två var direkt problematiska att få att funka ordenltigt under Windows.

Att installationen av Ubuntu-familjen tar 15-20 minuter är också bättre än upp till en timme för Windows XP (har inte testat installation av Vista än).

För specialiserade distributioner som Smoothwall är det lite annorlunda, men det är fortfarande förvånansvärt lättinstallerat. Med Smoothwall tog det mig cirka 15 minuter att få en fungerande och konfigurerad brandvägg/proxy, något som brukar ta mig en halv dag i Windows. Att Smoothwall dessutom hör på en gammal P1 med 1 GB disk och 128 MB minne är också anmärkningsvärt, det skulle inte ens vara nog för att starta upp någon av de Windowsversioner som testas här.

Ytterligare en seger för Linux. Enklare, snabbare, smidigare och mer intuitivt.

Stöd för hårdvara

Förr var det lättare att få hårdvara att funka i Windows, men det stämmer inte längre. Detta beror främst på att hårdvarutillverkarna har en mycket dålig bakåtkompatibilitet för Windows, och har ofta bara stöd för den nyaste versionen av Windows. Linux, å andra sidan, använder samma modell för drivrutiner för alla versioner, så har något en gång fått en drivrutin som funkar så kommer den att fortsätta funka även om man uppdaterar. Detta kommer att bli ett ännu större problem för Vista, eftersom DRM-skydd (kopieringsskydd) där kommer att kräva en certifieringsprocess som inte kommer att kostas på äldre produkter.

Till råga på allt så kan Microsoft retroaktivt dra in ett sådant certifikat, så helt plötsligt så kan ens dyra grafikkort vara oanvändbart bara för att man installerat en service pack.

Viss hårdvara som är mycket speciell kan sakna Linux-drivrutiner, men då handlar det oftast om hårdvara byggd för specifika specialuppgifter och knappast något som gemene man kommer i kontakt med. Är det hårdvara som är gjord för industrin så kan det till och med vara lättare att hitta Linux-drivrutiner, då Linux är ett OS som lämpar sig bättre för styrsystem och andra industriprocesser.

I denna kategori är det lite jämnare, men Linux vinner på bakåtkompatibilitet, avsaknad av DRM-relaterade problem och enkelhet (se Installation).

Användargränssnitt och utseende

När det gäller användargränssnitt och utseende så står vi inför ett generationsskifte, denna rubrik är därför uppdelad i två kategorier.

2D-användargränssnitt

I denna kategori hamnar Windows 2000, Windows XP och Linux med Gnome, KDE eller XFCE (med flera).

Genomgående kan sägas att konceptmässigt så är de mycket lika. Alla funkar på ungefär samma sätt och ser ganska lika ut. Det som skiljer är främst två saker, konfigurerbarhet och praktiska detaljer. Linux är överlag mer konfigurerbar och man kan påverka utseende och beteende mycket mer. Den har också mer praktiska detaljer, i form av applikationer som kan docka in i sidopaneler, dockningsbara fönster och sånt. Rent praktiskt är de dock ganska lika.

En ganska jämn fight, med Linux som marginell vinnare.

3D-användargränssnitt

Här jämförs Windows Vista med fönsterhanteraren Beryl för Linux.

Först lite bakgrundsinformation om Beryl. Beryl är en fönsterhanterare som ligger ovanpå den vanliga fönsterhanteraren. Den vanliga hanterar "insidan" av fönstren, det vill säga det innanför ramen, medan Beryl hanterar ramen, skärmen och fönsterhantering. Detaljerna kring detta är inte så viktigt, det viktiga är att man kan välja vilken fönsterhanterare man vill och fortfarande använda Beryl för att få en 3D-desktop.

Båda innehåller naturligtvis en hel del pynt, så kallat eye candy, det ligger i 3D-desktoparnas natur. Det ligger så mycket i deras natur att många ifrågasatt deras praktiska värde, däribland jag själv. Efter att ha testat Beryl är jag dock benägen att tänka om. När jag testade det så slog det mig hur man faktiskt fick det att framgå vad som hände på ett tydligt sätt med hjälp av dessa effekter. När man till exempel dockar ett fönster så snäpper det inte bara på plats med ett oförklarligt hopp, istället så drar sig hörnen på plats i dockningsläget, man riktigt ser hur fönstret "vill" dit. På samma sätt finns en mycket praktisk task switcher som zoomar ut så att man ser miniatyrer av alla fönster och kan klicka på det man vill ha, eller för den delen avsluta en drag-drop-operation på det i litet läge. När ett fönster har något att säga så hoppar det till för att påkalla uppmärksamhet. När man minimerar ett fönster så åker det ner till sin minimerade position som en rökpuff som sugs ut. Visst, det har pynt, men det har också väldigt många mycket välgenomtänkta detaljer som gör det mycket tydligare vad som händer.

Vista känns, i mitt tycke, sämre genomtänkt på den fronten och handlar mycket mer om pynt och "nytt för sakens egen skull". Alldeles i onödan har man valt att totalt ändra invanda arbetssätt, exempelvis byter man ut menyer mot fliksystem och flyttar ut vissa viktiga funktioner till en ny meny som liknar en knapp. Vista kräver dessutom betydligt kraftigare grafikkort, där Beryl klarar sig rätt så bra med godtyckligt kort med 3D-accelerering.

Vista är kejsarens nya kläder, och vem vill ha en naken kejsare? Linux vinner igen.

Funktionalitet

Vad innebär funktionalitet? Det är ett stort begrepp som samlar vad man, rent praktiskt, kan göra med sitt operativsystem.

Linux bygger väldigt mycket på öppna standarder som vem som helst kan ansluta till och vem som helst kan få information om, medan Windows lider ganska mycket av att Microsoft och de andra stora aktörerna där tenderar att hitta på sina påfund. Linux har stöd även för dessa påfund, och det är till exempel inga problem alls att direkt efter installation, utan konfigurering, bläddra ett Windowsnätverk och komma åt dess resurser, exempelvis filservers och skrivare, eller till och med att köra ett fjärrskrivbord via Microsofts protokoll mot en Windowsmaskin.

För Windows är det däremot ganska krångligt så fort man lämnar de lösningar som Microsoft förordar. Det är svårt att använda andra protokoll och filformat och det krävs ofta tredjepartsprodukter för det, vilka är kopplade till en kostnad.

Windows funkar bra så länge man håller sig till Windows, men Linux klarar att stå stadigt med en fot i vardera världen. Poäng till Linux.

Säkerhet

Här är det inte ens någon tävlan. En grundinstallerad Linux är säkrare än en Windows som är bepansrad som Fort Knox. Sätter man upp en oskyddad Windowsmaskin som den är i grundinstallation direkt mot internet så har den virus inom en dag, oftast inom någon minut. En utredning om varför Windows har så stora säkerhetsproblem finns i den här artikeln.

Windows har helt enkelt stora säkerhetsproblem och saknar förutsättningar för att lösa dem, medan Linux från början byggs med säkerhet i åtanke och direkt insyn i källkoden för alla som vill granska den.

Skulle jag sammanfatta det så skulle jag säga att i Windows så är säkerhetsproblem en ständig källa till huvudvärk och merarbete, i Linux så behöver amn inte ens fundera på det.

Knockoutseger för Linux, kombinerat med några sparkar i skrevet på Windows när det ligger ner.

Programvara

När det gäller programvara kan ingen matcha utbudet för Windows. Linux har ett bra utbud, men ändå inte lika stort.

Nu kan man ju fråga sig om man "behöver kunna köpa 25 sorters tandkräm eller om man klarar sig med 20", och för de vanliga programmen (webbrowser, officepaket, CD-bränning, ritprogram, zip/arkiv-hantering, mediaspelare, mail, chat, databaser, webservers, fildelningsprogram och så vidare) så stämmer det. Där är det inga problem alls att klara sig i Linux. Om man däremot behöver specialprogram med smala användningsområden så kan det vara svårare.

Det finns dock ljuspunkter.

Dels finns det Wine och Cedega, två produkter som gör att man kan köra Windowsprogram direkt under Linux. De körs som vilket annat program som helst, utan emulering, och interagerar utan problem med Linuxprogram eller andra Windowsprogram. Även om de funkar imponerande bra (till exempel så funkar inte bara Poser4 bra, den är också flera gånger snabbare än under Windows), så är de fortfarande inte perfekta och det är att föredra att köra äkta Linuxprogram om det går.

Det är också så att där det för några år sedan (säg kring sekelskiftet) var Windows som var på fronten när det gäller programutveckling och nya teknologier och Linuxprogram ofta var portade Windowsprogram så har saker ändrats. Nu är det Linux som driver ny teknik och när program finns för båda plattformarna så är det ofta så att det är Linux-varianten som är "modersystemet" och Windowsvarianten som följer.

En viktig sak att beakta är att det mesta till Linux är gratis. Det här ska man inte underskatta, även om man har för vana att låta internets magi förse sig med gratiskopior i alla fall. I Linux så har man en pakethanterare, till exempel Adept (Kubuntu) eller Emerge (Gentoo), vilken innehåller en lista med alla vanliga programvaror. Det här är ingen kort lista, för närvarande har jag över 20 000 program i den. Allt man behöver göra för att installera program är att markera dem i listan, klicka på verkställ och vänta en stund. De laddas automatiskt ned och installeras, och pakethanteraren är dessutom så smart att den automatiskt håller koll på vad alla program behöver så att det inte blir krockar eller saknade filer, något som varje Windowsanvändare är alltför bekant med. Avinstallation är lika lätt, och lika säker, vilket alla som lyckats kvadda Windowsinstallationer säkert uppskattar. Uppdateringar hanteras lika lätt och säkert, och inkluderar såval installerade program som operativsystemet själv.

Linuxprogrammen är inte skräpprogram, de är seriösa konkurrenter till sina Windowsmotsvarigheter, i vissa fall långt före (Apache, MySQL och PHP är väl det mest kända exemplet). Att kunna få ett kompetent officepaket genom att välja det i en lista, klicka och vänta några minuter är bra mycket lättare än att behöva hosta upp 4000 spänn, vänta på en CD och sedan köra genom CD'ns installation.

Windows vinner här, men Linux flåsar dem i nacken och är på väg om.

Spel

Även om Linux har bättre förutsättningar för att vara en kraftfull spelplattform så totaldominerar Windows här.

Cedega möjliggör i och för sig att man kör Windowsspel under Linux, men det är mer krångel och funkar inte alltid perfekt. Ska Linux kunna matcha Windows på spel så krävs det i längden att spel skrivs för Linux. Möjligen kan Playstation3 ändra på detta, då den är Linuxbaserad och det därför borde vara relativt billigt för utvecklarna att göra spelen även för Linux på andra plattformar.

För spel så är Windows en klar vinnare.

Multimedia

Det blir mer och mer vanligt att man använder datorn som mediacenter, det vill säga en kombinerad video, CD, radio, TV och så vidare. Båda operativsystemen har produkter för detta.

Windows har dels Windows MCE (Media Center Edition), dels ett antal tredjepartsprodukter. Gemensamt för dem är att de är alla rätt så rättframma spelare med ganska lite annan funktionalitet. De är dessutom förenade med en kostnad. Windows MCE har också ganska långtgående DRM-skydd, vilket dels påverkar vad man kan spela upp, dels i vissa fall påverkar kvaliteten på uppspelningen negativt. Windows MCE är också drabbat av lite underliga licensieringsvillkor som gör att det bara säljs tillsammans med vissa datorer.

Linux har ett antal gratisprodukter för detta, mest kända är LinuxMCE och MythTV. Dessa är mer kapable, framför allt LinuxMCE som utöver ren spelarfunktionalitet har många andra funktioner, allt från väderövervakning till styrning av hemmet. Den kan också använda olika enheter som fjärrkontroller, allt från Windowsdatorer till mobiltelefoner, programmerbara fjärrkontroller och handdatorer.

Om man bara är intresserad av att kunna spela upp mediafiler och inte vill ha ett dedikerat mediacenter så har båda plattformarna bra spelare, och båda har gratisspelare. Vissa av dem, exempelvis VLC finns på båda plattformarna. Överlag finner jag dock Linux-spelarna lite mer tilltalande, med funktioner som automatisk hämtning av skivomslagsbilder, sångtexter och så vidare.

Linux har en bättre position här och bättre framtidsperspektiv, så de får den här segern också.

Prestanda / Systemkrav

Här ligger Windows oflexibla alternativ det till last. Det finns egentligen bara en Windows i varje generation, och den har ungefär samma systemkrav, oavsett om det är Home, Pro eller Server. Dessa systemkrav är dessutom relativt höga.

Linux har istället olika varianter, där man kan välja variant efter datorn den ska köras på. Som jag redan sagt så kör jag Smoothwall helt problemfritt på en gammal maskin som inte ens skulle orkat starta Windows, och den är trots det bättre och problemfriare än någon Windows-brandvägg/proxy jag testat. Enda gångerna jag behöver starta om den är när jag har strömavbrott, annars har jag inte rört den på nästan ett år. Smoothwall är dock en specialdistribution, hur ser det ut för den vanliga desktopanvändaren?

Ja, som exempel kan man titta på Ubuntu-familjen, där man har Ubuntu och Kubuntu som går in som Windows-konkurrenter. Båda dessa kör utan problem på en maskin som skulle vara trög med Windows. Vill man köra på en ännu äldre maskin så kan man köra Xubuntu, vilken jag kör på en P2 300MHz med 256 MB minne, vilket funkar helt smärtfritt. Systemkraven är ännu lägre, och jag vet folk som kör den på en P1 med 128 MB minne problemfritt. Ta inte detta som att Xubuntu är bantad, den är fortfarande gott och väl en match för Windows. Med andra ord, öppenheten i Linux gör att det finns en variant för varje smak och varje maskin.

Linux vinner igen. Jag har inte sett en enda punkt där den kräver mer än Windows.

Support

Support kanske inte är så intressant för hemanvändaren, men för den professionella användaren så är det viktigt. Hur klarar Linux som saknar en kommersiell organisation i ryggen detta?

Helt klart är att det är lättare att få officiell support på Windows, under förutsättning att man är beredd att betala. Det finns företag som erbjuder Linux-support mot ersättning, men det är ett extra steg jämfört med att få det med produkten.

Är man inte beredd att betala och är beredd att söka och fråga på internet så har dock Linux en fördel i en kompetent, kunnig och hjälpsam användarbas. Det finns många som är beredda att hjälpa.

Här vinner fortfarande Windows för genomsnittsanvändaren, medan power usern har mer att hämta i Linux.

Administration

Unix, och därmed Linux, var från början byggt för att vara ett system för stor användning i krävande miljöer, och detta märks i administrationen. Naturligtvis kan man arbeta via ett traditionellt användargränssnitt för att göra sina inställningar, men för en administratör som kanske ska hantera hundratals maskiner så är detta inte ett alternativ. Linux erbjuder där dels möjligheten att enkelt kopiera och manipulerar konfigurationsfiler, plus en kraftfull kommandotolk som möjliggör att man gör scripts för sådant.

Windows, å andra sidan, har sitt ursprung i en enkel klientprodukt, vilket märks. Det saknas effektiva verktyg för att massadministrera Windows, fokus ligger hela tiden på den lokala maskinen.

Linux pakethanterare gör också att installationer är enklare, speciellt som den också går att köra via scripts. Windows har möjlighet att, med hjälp av tredjepartsprodukter, uppnå liknande funktionalitet, men den ligger långt, långt efter Linux och kommer antagligen heller aldrig ikapp.

Linux har också en bättre hantering av behörigheter och det är betydligt lättare att exempelvis hindra användare från att peta i sådant de inte ska röra. Lägg till detta den högre säkerheten överlag, vilket tar bort några av det jobbigaste och mest svårförutsägbara arbetsmomenten för en administratör.

Klar seger för Linux.

Uppdatering

Vi har redan berört hur uppdateringar i Linux hanteras via pakethanteraren, på ett enkelt, säkert och tydligt sätt. Allt som installeras har ett manifest som talar om för Linux precis vad det behöver och Linux ser till att det får det. Detta gäller såväl installerade program som operativsystemet.

Om man vill så finns källkoden tillgänglig och kan granskas så att inget farligt kommer in. Detta är naturligtvis inget som genomsnittsanvändaren gör, men det viktiga är att det faktiskt finns kompetent folk som gör det, och de gör det även innan en programvara släpps. Genom denna oberoende granskning minskar riskerna för att få in elände avsevärt.

I Windows har Microsoft sin uppdateringstjänst, men den ger ingen insyn i vad som sker och vad man får. Ofta så lägger den in saker man inte bett om eller till och med som man tidigare avinstallerat. Den har ingen egentlig koll på vad som kan krocka med vad, utan agerar utifrån gissningar. Ibland kan man till och med få in virus den vägen, något som hänt mig två gånger. Microsofts uppdateringar är dessutom sällan verkliga uppdateringar, utan är oftast en lappning av det senaste säkerhetshålet, och inte alltför sällan någon ny komponent för att kontrollera användaren eller hans licenser.

Till råga på allt så är Microsofts uppdateringstjänst en ren Microsoft-tjänst, andra leverantörer har sina egna tjänster, allt från "vi lägger in nytt utan att fråga, lycka till" till "köp nya versionen och installera den istället". Det finns alltså inget sammanhållande nav för uppdateringar.

Ett annat problem med Microsofts uppdateringstjänst (och installationer för den delen) är att den ofta kräver omstart av datorn, något som man i stort sett aldrig behöver göra med Linux. Detta kan tyckas trivialt, men det gör den praktiskt taget oanvändbar på servers, eftersom dessa behöver finnas tillgängliga och igång. Ofta så är dessutom andra servers beroende av att en server fungerar, så effekterna av en sådan störning kan bli mycket omfattande.

Tveklös seger till Linux.

Framtidssäkerhet

Microsoft har ändrat policy här, från att ha en ganska lång bakåtkompatibilitet till att nästan inte ha någon alls. Några exempel:

• DirectX 10, som krävs av många nya spel, finns bara i Vista och planeras inte för någon annan Windows. Detta bara ett par månader efter att Vista släppts.
• XBox. Mindre än en månad efter att XBox360 släppts lägger Microsoft ned tillverkningen av den klassiska XBoxen.
• Databasåtkomst. Genomsnittslivslängden för en Microsoftteknologi på detta område är 2-3 år. Det är inte lätt att vara utvecklare när mattan rycks undan under fötterna på en så ofta (program har ofta en livslängd på 10 år eller mer).

Linux, å andra sidan, har för flera distributioner, tex Ubuntu, garantier att en viss version kommer att supportas fram till en viss tidpunkt, exempelvis fem år framåt. Lägg till detta att versionsuppdateringar i Linux inte alls är lika dramatiska som generationsskiftena i Windows när det gäller problembenägenhet så ger detta en helt annan trygghet.

Eftersom Linux drivs av användarna så innebär det också att man inte är beroende av en leverantör. Så länge som användarbasen finns så finns också utvecklingen.

Seger till Linux, även om Windows har en viss styrka i att vara störst.

Slutsats

För mig är valet ganska enkelt. Linux är det bättre operativsystemet.

En personlig reflektion är att Windows har passerat puckeln i sin livscykel och är nu på väg utför, medan Linux precis börjat klättra uppåt på allvar. Windows förlorar marknadsandelar till fördel för Linux.

Jag håller därför numera gradvis på att fasa ut Windows till förmån för Linux, en process som nog kommer att ta några år då jag har ett 30-tal maskiner att uppgradera och dessutom ett antal egna program att skriva om. Jag har redan Linux på fyra maskiner, och tre till kommer att installeras om snarast. Mina servers kommer att ta lite längre tid eftersom jag behöver lagringsutrymme under ominstallationen. Målet är dock att lämna Windows helt, med undantag (tills vidare) för en spelmaskin.

Jag rekommenderar att man åtminstone tankar hem en Live-CD, eller, om man är osäker på hur man bränner en CD så kan man få en CD hemskickad helt gratis. Den är ett enkelt och säkert sätt att testa Linux och se om det är något för dig. Det kräver inga tekniska kunskaper alls, bara ploppa i CD'n och slå på datorn, om du inte gillar det, ta ur CD'n och starta om och din dator är precis som den var innan testet. Var dock beredd på att så länge som man kör från CD så kommer det att kännas lite trögt, det går över om man installerar det på hårddisken.

Det är värt ett test, och jag tror att du kommer att gilla det. Tänk bara på att Linux inte är Windows, det går inte att förbättra utan att ändra, så ge det några dagar för att komma förbi känslan av att det "inte är som man är van vid".