Uppdaterad: 070806 (mindre rättningar och litteraturtillägg)

Projektansvarig: Kristoffer ''Illern'' Holmén som länge varit intresserad av framför allt romarna. Det började med klassiska pojkdrömmar kring bilder på marscherande soldater, häftiga byggnader och vägar i samband med en intresseväckande historielärare på högstadiet. Intresset dalade lite under trycket från datorer och ekologi/miljövård. Intresset vaknade dock igen till liv under rollspelskampanjer i Tolkiens Midgård som mer och mer centrerades kring andra åldern och en tolkning av dûnedáin som romare. Intresset blommar sedan upp i och med de första trevande försöken till att bygga ett eget rollspel; Terra draconis. Spelet börjar som någon sorts blandning av medeltid och antiken och med onödigt mycket ''tolkiengojs''. Spelet tog dock snabbt form och utvecklades till ett spel i en fantasivärld mycket starkt insprirerad av vårt verkliga medelhavsområde -- så pass att antiken vid sidan av Alice Cooper blivit något av ett signum för Illern i bekantskapskretsar.

Illern har under åren fyllt sina bokhyllor med och läst försvarliga mängder litteratur av Peter Connolly och svenska författare som Linders, Ingemark & Ingemark och Jansson och diskuterat mycket om antiken med bekanta som Daniella ''Kornella'' Karlsson.

Projektregler: Ni andra får gärna lägga till frågor eller information, men gör det under rubriken Obesvarade frågor längst ned. Skicka gärna ett PM till Illern så missar han ingenting. Illernosar är skarpa men denna fördunklas ibland av allergi eller ljuva dofter. Tyvärr vet inte ens Illern allt som är värt och veta och kan behöva konsultera litteratur eller personer och därför kan ett svar dröja. Illern brukar också hävda att han har ett liv och att detta ibland får företräde framför en del andra saker som rollspel.

Projektmål: Målet med projektet är att ge svar till vanliga frågor om de förmedeltida medelhavskulturerna med tyngdpunkt på antiken (främst romarna). Projektet inriktar sig främst till rollspelare men innehåller rimligen intressant information även för andra vilka också är välkomna att ställa frågor. Nedan finns de kategorier som finns än så länge:

• Blandat
• Kultur och samhälle
• Filosofi
• Krig
• Ursprung, saga och mytologi
• Filmavvikelser
• För mer information
• Obesvarade frågor

Blandat

F: Visst inspirerades maratonloppet av en budlöpare vid slaget vid Marathon?
S: Typ så eller inte alls riktigt så... Persernas Store Konung skickade en expedition mot grekiska halvön men den här gången avvek han från hur man brukar göra och seglade inte längs kusten runt Egeiska havet utan tog ganska snart av västerut och intog ö efter ö och använde dem som klivstenar (smart nog skonade han dock en viktig tempelplats). Eftersom athenarna inte stod på jättegod fot med persikske konungen så blev de lite oroliga både för sin egen och sin grannars skull och sände en löpare till Sparta för att anhålla om hjälp att stå emot persernas stora armé.

Budlöparen stack iväg till Sparta, avståndet dit var dryga 200 km -- inte 42 km, och fick där det berömda svaret Ursäkta men vi tänker INTE kriga under vår högtid. Vi kommer om en vecka eller två.. Löparen återvände till Athen emd detta bud och de bestämde sig för att de inte hade något att förlora på att försöka stoppa perserna själva. Vid Marathon fanns dessutom en plats där man kunde spärra av två vägar till Athen på samma plats. Athens hopliter marsherade hit, den här sträckan är knappt 40 km.

De anlände och befäste platsen och såg med bävan på den enorma armé som perserna hade ställt upp med deltagare från alla håll i deras stora rike. I smyg bakom resten av trupperna lastade den persiske befälhavaren ombord sitt kavalleri på skeppen för att kringgå athenarna som spärrade vägen. Några överlöpare meddelade dock detta till athenarna. Athenarna såg nu sin chans att faktiskt kunna vinna slaget eftersom en av persernas stora fördelar förutom mängden krigare var kavalleriet. Athenarna attackerade och välmotiverade och tungt rustade i tät formation vann de slaget (dock med nöd och näppe eftersom de var tvungna att tunna ut centern för att få en tillräckligt bred front). Persernas formationer bröt samman och de flyende perserna dödades med viss hjälp av en stor sankmark och att de inte hade någon annanstans att fly än ut i kustvattnet.

Athenarna hämtade andan något och gladde sig åt segern en kort stund innan de blev tvunga att tänka på nästa bekymmer; skeppen med det persiska kavalleriet som var på väg söderut längs kusten för att komma runt athenarnas falanger. De gjorde det enda de kunde; lyfte upp sin utrustning och marscherade så snabbt de kunde tillbaka till Athen och dess hamnstad och hann i tid för att få se de persiska skeppen ligga och tveka utanför kusten och sedan segla iväg igen. Denna sista marsch på knappa 40 km var det som inspirerade till maratonloppet som från början också var kortare än det är nu.

Spartanerna ska tydligen ha marsherat upp till slagfältet och blivit vederbörligen imponerade av alla döda perserna som låg överallt -- trots att det hade åstadkommits av deras ärkerival.

Perserna dumpades i närheten av sankmarken och det ungefär tvåhundra greker som dog fick ett minnesmärke.

Kultur och samhälle

F: Vad är antiken?
S: Rom och de grekiska stadsstaterna/palatskulturerna innan medeltiden.

F: Vad är en barbar?
S: Ursprungligen någon som inte talade grekiska. Alla utländska språk låter lite obegripligt bar, bar, bar, bar ;-)

F: Var kommer gladiatorspelen ifrån?
S: Antagligen har de sin grund i rituella begravningsstridsspel vid förnäma personers begravning.

F:Vilka olika samhällsklasser förekom i det romerska samhället?
S: I typ ökande rikedomsgrad; proletärer (egendomslösa), femte klassens plebejer (äger egendom), fjärde klassens plebejer, tredje klassens plebejer, andra klassens plebejer, första klassens plebejer, nobiles (med riddare i botten och patricier i toppen). De olika klasserna låg till grund för vilken utrustning (och därmed trupptyp) man var skyldig att ställa upp med i den äldre värnpliktsarmén. De olika klasserna viktades också olika vid röstning i kenturieförsamlingen och plebejförsamlingen. Skattesatsen minskade uppåt i klasserna och nobiles var skattebefriade (dock fanns det vissa punktskatter de kunde utsättas för).

F: Hur mycket slavar höll romarna?
S: I själva Rom med omgivning, dit de största resurserna från krigen koncentrerades, var säkert uppemot hälften av befolkningen slavar. I snitt i det romerska imperiet var antagligen mängden slavar snarare runt en femtedel av befolkningen.

Filosofi

F: Är inte de romerska siffrorna bökiga att räkna med?
S: Ja och nej. Viss matte räknades inte eftersom begreppet noll inte hade definierats (eller rättare sagt, begreppet ingenting som i mindre än ett och antagligen även negativa tal fanns som begrepp men man hade inga sätt att använda dem i matematiska beräkningar). Huvudräkning är nog inte så mycket bökigare men man kan nog få en fördröjning när man ska översätta talet i huvudet till skrift men det är nog mest en övningssak. Detsamma gäller nog för räkning med kulram och dess föregångare abakus. Behöver man ställa upp räkningen på pergament/papyrus/vaxtavla/i sanden så blir det dock mer att skriva även om det inte blir svårare, kanske rent av enklare men mer att skriva och räkna och därför bökigare. Jag ska försöka göra en illustration över hur man kan ställa upp det hela.

F: Fick endast fria män bära toga?
S: Ja

F: Användes olika ringar för att visa klass?
S: Egentligen mer position men det kan förstås sammanfalla med klass (helt eller delvis). Riddarna hade en guldring för att visa sin position som riddare (det var dessa som Hannibal ska ha samlat ihop efter slaget vid Cannae för att visa senaten hemma på sina framgångar). Senatorerna hade också en särskild ring. Sigillringar var också vanliga som identitetsbevis. Det ska också ha funnits en ring för att visa att man var en fri medborgare. Ofta nämns ringarna inte vid utseende utan vid metallen de är gjorda av och därför kan det vara lite förvirrande och otydligt ibland.

F: Fanns det definierade nivåer av samhällsklass i romarriket?
S: Ja, befolkningen klassades efter egendom och inkomst:
Proletär = egendomslös
Plebejer har egendom och delas in i fem klasser (femte är lägst) med lägst skatt på de av första klassen.
Nobiles är adeln och skattebefriade förutom vissa skatter som rör vissa aktiviteter. Hit hör riddarna och en överklass i överklassen; patricierna.

F: Kunde man göra klassresor? S: Ja. Jag har inte sett belägg på det men en egendomlös som förvärvar egendom bör vid nästa census klassas som plebej. Likaså bör plebejer kunna gå upp och ned i klasserna vid census. Belagt är däremot att en soldat som fullgjorde ett tjugoårskontrakt fick medborgarskap och en jordplätt som var hyfsat stor. Kenturioner kunde bli klassade som ekvit (ekvit = equites = riddare, ville inte skriva dubbas till riddare :-) ) En riddare som inte levde upp till sin urgamla plikt att hålla en stridshäst vid god vigör skrevs ned ur sin klass (fanns säkert andra bakgrundsmotiv men ändå...). En person kunde under vissa omständigheter slinka in på en posistion som egentligen bara var öppen för personer av en viss klass och därmed bli medlem i den klassen eftersom man ju hade ett ämbete som man bara kunde ha i den klassen alltså måste man ju vara medlem av den klassen. Det verkar ha förekommit upptagande av personer i högre klasser som förtjänster av riktigt stora dåd. Sedan kunde man ju alltid bli diktator som Gaius Julius :-)

Krig

F: Hur var en legion strukturerad?
S: En vanlig uppdelning är den som följer: En legion = tio kohorter = trettio maniplar = sextio kenturior = 6-10 tältgrupper bestående av fyra till fem soldatpar vadera. Soldatpar verkar ha varit den minsta enheten. En legion varierade alltså kraftigt runt 4 000 man.

Denna uppställning har förstås varierat men bör vara repressentativ för många perioder (ofta fanns en extra stor kohort och 120 kvallerister för bud och spaning). Det som verkar varierat mest är storleken på kenturian. Den var nog aldrig hundra man som den språkkunnige gärna tror. Detta kan kanske ha sitt ursprung i att kenturia var flera sorters mått; bland annat den yta som en veteran fick till sig och sin familj efter ett fullkontrakt och även en valenhet grundad i de tidiga romerska stamkulturerna (även stam (lat. tribus) överlevde som valenhet). Kanske var den gamla folkenheten kenturia skyldig att ställa upp en viss mängd folk som motsvarade de 60 till 80 man som en kenturia brukade vara. Ett alternativ är förstås att verkligheten lade sig i och hindrade romarna att uppnå sin idealsiffra 100 man i kenturian. De verkar i så fall ha slagit sig till ro med den erfarenheten. Å andra sidan verkar pragmatik präglat romarna i många stunder.

F: När övergick den romerska armén från värnpliktsbaserad uppbådsarmé till proffesionell stående armé?
S: Man brukar tillskriva den äran till Gajus Marius, 157-86 f v t (som traditionsvidrigt blev konsul sju gånger, jag undviker att skriva valdes ;-) ). Marius var genomförde stora förändringar, antagligen var han först med att skapa trupper som var lojala till sin ledare snarare än sin hemtrakt eller det romerska kollektivet (jag undviker att skriva stat för det är ett lite lurigt begrepp, åtminstone för mig som inte läst statsvetenskap). En annan förändring Marius gjorde var att placera ut mer utrustning på de individuella soldaterna med hjälp av ett packskaft (som avtecknats kolossalt galet av teoretiska historiker fram till väldigt nyligen). Detta gjorde truppen mer oberoende av sin tross kortsiktigt och mer manövrerbar. Skämtsamt kallades soldaterna för Marius packåsnor. Den allra viktigaste skillnaden kanske trots allt var att Marius legionärer definitivt fick betalt -- sold, det som ligger till grund för ordet soldat (till skillnad från organiserad krigare). Ytterligare en viktig skillnad är att han slopade kravet på egendom för att man skulle ställa upp (i värnpliktsarmén utrustade man sig själv) och i stället lockade de fattiga egendomslösa med en tillhörighet, lön samt mark och medborgarskap om de tjänade ett fullkontrakt (20 år). Han införde också genmensam utrustning.

Gajus Julius Caesar, 100-44 f v t, gjorde också mycket för detta genom att självsvådligt kriga i typ åtta år med samma soldater i Gallien. Detta födde fram soldater som verklige levde i en armé och tränade och praktiserade år ut och år in. Går man tillbaka en tid så pågick ett krig maximalt i en sommar. Helst var det mycket kortare eftersom gårdarna som födde samhället led mycket av att de vuxna männen försvann under den fruktbara perioden. Till slut blev avstånden för stora för så korta krig vilket säkert öppnade för sådana som Marius och Caesar. Även konkurrenter till Caesar som Pompejus Magnus lär ha bidragit till förändringen.

Romarna tog upp en hel del från makedonier som Filip och hans son Alexander (och som med så mycket tog de upp det och jobbade vidare och förfinade det). Man kan nog tala om att både greker, kartager och kelter besegrades av förbättringar av sina egna vapen (organisation, sjöfart/sjöstrid och utrustning).

Ursprung, saga och mytologi

F: Romarna verkar se både en av hjältarna från Troja och Romulus som grundare av Rom, hur går det ihop?
S: Berättelserna om Aenas (den trojanska hjälte som jag antar avses i frågan) skrevs av Vergilius några årtionden före vår tidräkning i samma tradtion som Illiaden, Odysseus eller till exempel gilgameshepostet. Vergilius epos heter Aeniden efter dess huvudperson.

Aeniden
Kort refererat så inser Aenas undergången för Troja (med en liten påminnelse från sin mor Venus) tillräckligt tidigt för att fly hem i stället för att förgäves kämpa. Lyckligtvis är hans gamla far, hans hustru och deras son ännu vid liv. Aenas samlar ihop förfäders- och husgudastatyeterna från husaltaret och tar sin far på ryggen och ger sig tillsammans med fru och son iväg för att fly Troja. Tyvärr kommer hans fru ifrån honom men visar sig som död och påminner liksom Venus om hans uppgift att leda ett nytt folk.

Aenas flyr med resten av familjen, vänner och andra flyktingar från Troja och genomlider en odyssisk resa och landar slutligen på italienska halvön hos latinerna. Här deltar Aenas i krig och träffar olika ledare. Mitt i allt detta kontaktas han av Tiberns flodande som bland annat berättar att landet väntat på honom och att hans son ska grunda en stad vid namnn Alba vid floden Tibern.

När Aenas dör görs han odödlig (dock inte på Jorden) efter en bedjan från hans mor hos Jupiter. Aenas son grundar mycket riktigt även en stad vid namn Alba Longa och hans folk blomstrar.

---

Romulis och Remus
Långt senare tar Amulius över Albas tron i stället för sin bror. Amulius oroar sig för att hans brorsöner ska försöka ta tillbaka tronen och beordrar därför sitt folk att döda brorsönerna och gripa deras mor Rhea Silvia. Han vill dock inte döda henne utan ser till att hon blir vestal (ett kvinnligt prästkollegium som avlägger kyskhetslöfte och tjänar Den eviga elden och Vesta (hushållsgudinna och även viktig för staden som kollektiv. Rom kom senare att ha ett tempel för Vesta med en Evig eld som så länge den brann skulle garantera Roms storhet). Rhea drömmer senare om krigsguden Mars och senare föder hon två tvillingsöner. Nu uppskattas dock inte en vestal som haft sex med någon ens om det är självaste Mars (som senare blir något av en patron för Rom) och Rhea ska dränkas liksom hennes söner.

Rhea räddas dock av Tiberns flodgud och blir hans odödliga maka och sönerna räddas och seglar vidare på floden Tibern i en korg. Ett av MArs heliga djur -- vargen -- söker upp den strandade korgen, bänder upp locket och tar hand om de två barnen. När de blir för stora för att födas av ensam varghona med andra ungar beordrar Mars fåglarna att föda dem. Såsmåningom räcker inte heller detta och Mars ger en liten fingervisning åt ett barnlöst herdepar som lever i närheten och till slut hittar den nyfikne herden de två barnen. Romulus och Remus, som de döps till, växer upp hos herdefamiljen och efter diverse äventyr kommer de till den berömda punkten då de grundar en stad tillsammans med en massa löst folk som drivits ffrån andra ställen och deras oenighet som leder till interna stridigheter och Remus död. Romulus grundar staden som kommer att kallas Rom efter honom själv.

Enligt romarna själva grundades Rom 753 f v t vilket faktiskt stämmer hyfsat med lämningar efter lite större mängder bebyggelse av enkelt slag som funnits av arkeologer. Man har dock funnit rester av enklare hyddor från så tidigt som ~1 000 år f v t

---

Rom grundas alltså av Romulus men det är Aenas som gör det hela möjligt. Vergilius verkar ha skrivit 'Aeniden lite delvis av samma orsaker som Tolkien skrev om sitt Midgård -- för att ge sitt folk en mytologi. En annan stor anledning för Vergiliuus var säkerligen att förhöja romarnas status genom att härleda dem till det stora Troja och den urgamla kultur runt egeiska havet som romarna verkar ha varit avundsjuka på.

---

Fotnot: Såvitt jag minns från Aeniden kommer Aenas speciella svärd inte från Troja som i storfilmen Troja (i mitt tycke är Helen of Troy från 200X en intressantare film, ej att förväxla med en mycket äldre film som på svenska heter Sköna Helena av Troja). I Aeniden smider Vulkanus och hans medhjälpare kykloperna svärdet åt Aenas för att hjälpa honom.

Filmavvikelser

Jag har med flit undvikat att använda ord som fel och liknande eftersom en filmskapare kan göra diverse val som inte har att göra med historisk korrekthet. Ibland kan det självklart också vara lite oklart vad som är historiskt korrekt och det har alltid funnits variationer bland oss människor och våra kulturer. Det historiskt korrekt jag använder ska därför i första hand ses som ett majoritetsmässigt historiskt korrekt. Om jag skriver att romarna inte hade slavgalärer så kan det självklart ha funnits någon slavgalär men de var i så fall ytterst få och fanns i så fall under särskilda omständigheter.

Slavgalärer hos romarna
Slavgalärer fanns inte hos romare och greker. Roddare på de utpräglade krigsskepp som biremer, triremer och kvintremer var behövde öva mycket, länge och regelbundet. Det var svårt och jämförbart med andra yrken. Vid åtminstone ett tillfälle blev till och med fattiga människor som tjänade som roddare i Athen en tillfällig maktfaktor eftersom de inte gick att ersätta hux flux med någon annan. Senare under medeltiden gjordes förenklingar av krigsskeppen som möjliggjorde mer okvalificerad arbetskraft som roddare. Bi-/tri- och kvintremerna var att betrakta som ett komplicerat vapen lika mycket som "en båt vilken som helst".

För mer information

Moderna böcker på engelska

Peter Connolly (ofta med medförfattare)

• Diverse böcker om militära frågor utgivna av Osprey
• Ancient Rome och Ancient Greece
• The Ancient Greece of Odysseus
• The Legionary och The Cavalry Man (del 1 och 2 om en avancerande soldat).
• The Holy Land
• Greece and Rome at War

Adrian Goldsworth

• Roman Warfare

Moderna böcker på svenska

Peter Connolly (ofta med medförfattare)

• Pompeji
• Den antika staden

Adrian Goldsworth

• Puniska krigen
• Kejsare och generaler

Tulla Linders

• Vem är vem i antikens Grekland och Romarriket (finns även som två separata böcker).

Tom Holland

• Rubicon
• Marathon

Ingemark och Gerding

• Liv och död i antikens Rom

Tore Janson

• Romare och romarinnor
• Latin

Asplun Ingemark och Ingemark

• Sagor och svartkonst under antiken

Apicius

• Apicius kokbok

Filmer på svenska

• Antikens OS 1 och 2 (översättning av SVT, blandat svensk textning och svensk berättarröst)

Tidsrifter på svenska

• Medusa

Antika böcker

• Historia av Herodotos
• Kriget i Gallien av Gaius Julius Caesar
• Inböredeskriget av Gaius Julius Caesar

Obesvarade frågor

Jag kör på med lite mer frågor om samhällsklasserna. Vad fanst det för möjligheter för en rommare att göra en klassresa och vilka ytter tecken på en persons klasstillhörighet fanns det? I romanen rommarblod antyds det att endast fria män får bära toga och att man använde ringar av olika metaller för att visa vilken klass man tillhörde eller för att det skulle synas att man var en slav. //Zadrith

Via PM kom; Vad hade egentligen kollegierina för funktion? Jag ska försöka skriva lite om detta också.