Här presenteras en alternativ metod för att skapa rollfigurer till Omnimodus-reglerna. Metoden utgår ifrån att man vänder det tillvägasätt som beskrivs i reglerna på ända, och alltså börjar med persondetaljerna.

Steg 1: Rollbeskrivning

Processen inleds med att spelaren skriver en ingående beskrivning av sin tilltänkta rollfigur. Utgångspunkten bör vara checklistan på sidan 12 i reglerna, med följande tillägg:

• rollfigurens utseende, klädsel och utrustning (i grova drag)
• hur pass vältränad och intellektuell rollfiguren är
• huruvida rollfiguren har några särskiljande förmågor eller egenskaper
• om rollfiguren har några hobbyer eller fritidsintressen, utöver sin yrkeskarriär

Spelledaren bör vid behov assistera spelaren med råd och dåd. I värsta fall kan spelledaren redigera rollbeskrivningen, alternativt spökskriva den helt och hållet åt spelaren – efter dennes önskemål förståss. Spelaren bör oavsett kunna skriva under på denne är starkt motiverad att vilja spela rollfiguren som beskrivs i dokumentet ifråga (en halv till en helsida text i en ordbehandlare, ungefär).

Steg 2: Rollformulär

Nästa steg innefattar att spelledaren läser igenom spelarens rollbeskrivning och lyssnar på eventuella önskemål som den senare kan tänkas ha. Spelledaren begrundar innehållet och låter spelaren fylla i eventuella luckor samt förtydliga eventuella tvetydligheter.

Därefter plockas ett rollformulär fram, där spelledaren fyller i såväl speldata som övriga uppgifter om rollfiguren, med utgångspunkt från rollbeskrivningen. Inga "rollpersonspoäng" behöver räknas, men spelledaren har givetvis ett ansvar för att rollfiguren dels blir spelbar, och dels är "balanserad". Däremot behöver egentligen inga "rättviseöverväganden" tas gentemot andra spelares rollfigurer, eftersom var och en faktiskt har fått skriva sin rollbeskrivning helt fritt. Innehållet på rollformuläret bör hur som helst motsvara innehållet i rollbeskrivningen!

Steg 3: Verifiering

Därefter presenterar (och förklarar) spelledaren formulärets innehåll för spelaren, som alltså bör kunna nicka såväl uppskattande som igenkännande. Om spelaren har synpunkter på det speltekniska, bör denne också kunna påvisa att rollbeskrivningen faktiskt hävdar någonting annat. Om spelaren inte har berört någon specifik aspekt av sin rollfigur i rollbeskrivningen, så behöver spelledaren däremot inte stå till svars för att just denna detalj har hamnat på rollformuläret. (Spelledaren lär behöva fylla i eventuella luckor för att rollfiguren skall bli fullt komplett.)

Finessen med denna metod är dock att spelaren alltid kan ändra i sin rollbeskrivning – men däremot inte direkt på rollformuläret. Tills spelet börjar är det endast spelledaren som kan göra ändringar, revideringar och tillägg på själva rollformuläret – men endast så länge de överensstämmer med rollbeskrivningen. Och ändrar spelaren sin rollbeskrivning bör spelledaren också låta ändringarna reflekteras på rollformuläret.

Försöker spelaren däremot missbruka sin möjlighet att ändra i rollbeskrivningen, genom att exempelvis skriva in höjningar av specifika värden eller liknande, så kan spelledaren kontra genom att modifiera någonting annat på rollformuläret till rollfigurens nackdel. Det sistnämnda kan dessutom bli direkt nödvändigt med hänsyn till spelbalans och spelbarhet över huvudtaget!

Slutresultatet

I bästa fall fungerar den här alternativa metoden för att skapa rollfigurer som ett samspel mellan spelare och spelledare. Den förutsätter att båda två jobbar mot samma mål, vilket alltid bör vara en bra och underhållande rollfigur (enligt spelarens tycke) som passar in i spelet (enligt spelledarens bedömning). Om inte de två parterna kan enas om att detta är ett rimligt slutmål, bör det befintliga systemet för att skapa rollfigurer användas istället.

Slutord

Målet med detta förfaringssätt är alltså alltid att spelaren skall vara helt och fullt nöjd med sin rollfigur, redan när spelet börjar. Detta innebär däremot inte att rollfiguren skall var oövervinnelig eller motsvarande från utgångsläget, men metoden som beskrivs här ovan passar kanske inte heller renodlade effektspelare. Rådet som ges i sådana situationer är inte ha med spelaren ifråga i spelgruppen över huvudtaget. Att enbart fokuserar på förbättring av sin egen rollfigur går nämligen lätt ut över spelet i övrigt. Såväl rollgestaltning, närvaro i spelet samt själva handlingen i spelet (äventyret om man så vill) blir lidande. Spelledaren har i alla situationer ansvaret för att alla spelare, inklusive spelledaren själv, har roligt.