Rollspelen har sitt ursprung i strategiska krigsspel. Denna typ av spel finns i olika skalor, allt från global skala ner till en skala där man urskiljer enstaka individer i trupperna. Det är därför knappast förvånande att man så småningom kom på idén att göra ett spel där man spelar en enda person.

De första spelen visade väldigt mycket sitt ursprung, och fokuserade mycket på regler och taktik. Främst bland denna första generation av spel är Dungeons & Dragons, ett spel i fantasymiljö som i huvudsak handlade om att kämpa mot monster i grottor.

Till en början gick trenden mot att spelen blev större, mer omfattande och med mer regler. Man började också se spel i andra genrer. Mest känt av dessa idag är skräckspelet Call of Cthulhu, vilket gick mot trenden på två sätt. Dels hade det ett mycket enkelt regelsystem, dels hade man för första gången en uttalad fokus på att spela en roll. Call of Cthulhu bytte ut strider mot detektivarbete, skador mot skräck och fienderna man slåss mot mot monster som är så mäktiga att de måste överlistas.

Trenden är inte lika klar efter detta, men en inriktning som var ganska klar var att realism ansågs fint. Även om det var spel i fantasymiljö eller i rymdskepp så ville man uppnå realism, ofta genom högvis av regler.

Denna trend avbröts av två spel, båda från samma företag. Spelen var Paranoia och Star Wars. Star Wars slopade glatt all realism och gjorde regler som främjade hjältar av episka mått, tillät osannoika hjältedåd bara för att det var coolt och på det hela taget följde sin förlaga bra. Paranoia tog steget längre, och slopade logik, rättvisa och realism och konstaterade i stället "Nu ska vi ha skoj!". Det var ett mycket lyckat humorspel, som vände upp och ned på mångas sätt att se på rollspelsmediet. Det var inte längre en simulation, det var underhållning.

Nästa steg var att ett antal spelkonstruktörer försökte sig på att bryta kopplingen mellan regelsystem och spelvärld. Man menade att det var onödigt att behöva lära sig olika regler, att behöva köpa olika regler för olika spelvärldar och så vidare. Det i särklass mest framgångsrika av dessa system är GURPS (Generic Universal Role Playing System). Detta system har en gemensam kärna som beskriver rollpersonen, hanterar konflikter och så vidare. På denna kan man sedan hänga på olika spelvärldar utan att grundkärnan påverkas nämvärt.

En annan utveckling är så kallat friformsspel. I detta så har man plockat bort regler och siffervärden. Man utgår istället från en textmässig beskrivning av rollpersonen och låter sunt förnuft och dramatik styra.

I gränslandet mellan friform och regelspel så finns det en del spel som försöker kombinera enkla regler med ett fokus på drama. Det mest kända av dessa är Vampire: The Masquerade.

Något som också hänt, speciellt efter att internet kommit, är en explosion av spel gjorda av hobbyns utövare. Rollspelshobbyn har funnits så pass länge att många av utövarna har lika mycket erfarenhet som spelföretagens utvecklare. Rollspel är dessutom inte dyra att göra, man behöver bara kunna skriva texten och göra den tillgänglig på internet för att andra ska kunna spela ens spel. Denna site, RPG Lab, är i första hand en mötesplats för dessa spelskapare, även om naturligtvis även andra är välkomna.

I spåren av de hemgjorda spelen uppkom de så kallade Dogma-spelen. Detta koncept är inspirerat av de danska dogma-filmerna, där man gör film med ett antal begränsningar i syfte att förenkla. Dogmaspel är begränsade till en dubbelsidig A4 för regler och en dubbelsidig A4 för 4 rollpapper. Detta ger kreativiteten en chans mot latheten och ger möjlighet att med en mindre arbetsinsats testa udda idéer. Hittills har över 100 dogmaspel gjorts.

Man ska inte tolka det här som en klassisk evolution, snarare som olika grenar på ett träd, olika högt upp på stammen. Olika utövare av hobbyn har sin egen favoritgren som de helst sitter på, och alla grenarna är välbefolkade.