Nedanstående är ett hypotetiskt exempel på hur s k hobbyrollspel kan gå till i praktiken.

Spelmötet äger rum hemma hos en av deltagarna och hela spelgruppen är samlad kring köksbordet. Rummet har inte dekorerats på något speciellt vis och solen skiner ute. Deltagarna är inte heller utklädda eller liknande, utan iklädda sina vardagskläder.

Den spelare som agerar spelledare sitter vid huvudänden med en bunt anteckningar och ett par regelböcker (vilka inhandlats på lokala bokhandeln) samt speciella speltärningar med varierande antal sidor. Eftersom detta inte är första speltillfället för denna omgång så är övriga deltagare (spelarna) redan försedda med färdiga rollfigurer. Dessa består helt enkelt av pappersark där personuppgifter och speldata (regelteknisk information, främst siffervärden) finns samlade. En av spelarna är också duktig på att teckna och har använt baksidan till ett personporträtt, till de övriga spelarnas beundran.

När praktiska spörsmål kring speltid och matpauser med mera är avklarat iklär sig spelarna sina respektive roller för resten av spelsessionen. Detta innebär i korthet att man kallar varandra vid respektive rollfigurs namn, vilket har två syften. Dels påminner man varandra om att man faktiskt är mitt i en spelsession och att samtalsämnen som inte omfattar spelets värld och handling, alternativt spelets regler, inte är önskvärt. Detta eftersom stämningen då lätt kan brytas, något samtliga deltagare i denna spelgrupp är särskilt måna om. Och dels är det lättare att komma ihåg namnen på medspelarnas alter egon, och därmed tilltala någon annan av rollerna så som sin egen roll. Allt detta är underförstått och inte en del av spelets formella regler.

Själva spelet tar vid där den föregående spelsessionen slutade. (Den aktuella spelgruppen försöker hålla ett spelmöte i veckan, men med studier, familj och andra sociala engagemang kommer inte sällan i vägen. Därför är det inte ovanligt att någon deltagare inte är närvarande, och i dessa fall ombesörjer spelledaren för den aktuella rollfiguren under spelmötet ifråga.) Spelledaren gör en liten tillbakablick och spelarna fyller i detaljer samt återberättar speciellt minnesvärda anekdoter från tidigare spelmöten. Efter denna inledning sätter spelledaren stämningen för dagens spelmöte, liksom scenen för spelets nu.

I detta spelexempel antas sammanlagt fem deltagare vara närvarande, spelledaren inräknad. Detta innebär att fyra spelare kommer att agera som sina rollfigurer under den tid då spelet pågår. Spelgruppen består av både manliga och kvinnliga deltagare, men åldern är ganska homogen (20-25 år). Eftersom spelarna inte agerar som sig själva, så är detta faktum dock av underordnad betydelse. I det aktuella fallet är samtliga rollfigurer nämligen militärpoliser och av manskön. Åldern liksom ranken bland rollfigurerna varierar också betänkligt. Samtliga rollfigurer har också helt eller delvis andra livserfarenheter och kunskaper än sina spelare, vilket kompenseras av reglerna liksom genom att såväl spelarna som spelledaren tar hänsyn till detta. Annars skulle det nämligen kunna vara svårt att gestalta en person vars liv och personlighet skiljer sig markant från det egna personen.

Spelarna benäms som "A", "B", "C" respektive "D" i dialogen nedan, även om spelarna (och spelledaren) som sagt kallar varandra vid respektive rollfigurs namn. Spelledaren benämns kort och gott "SL".

Situationen i spelet är hur som helst den att rollfigurerna har anlänt till platsen för en rapporterad UFO-incident. Man befinner sig alltså utomhus i närheten av en enskild väg. När spelledaren är klar med sin framställan om platsen, tiden och rollfigurernas intryck av situationen (vilket spelarna förväntas agera utifrån) ger han ordet till den spelare vars rollfigur är högst i rank och därmed förväntas ta initiativet i den situation som har uppstått. (Detta eftersom man spelar militärer med en förutbestämd befälsordning. Andra gånger existerar måhända inte dylika sociala konstruktioner bland rollfigurerna, liksom de inbördes maktförhållandena skiljer sig dramatiskt.)

SL: - Vad gör du, A?

A (till SL): - Jag beordrar B att utdela manskap för att undersöka den omgivande terrängen närmare. Spelaren gör ett utfall med hela handflatan för att understryka ordern.

B (till A:s spelare): - Hur exakt lyder ordern?

A (till B): - "Undersök terrängen!"

B (till övriga spelare): - "C och D, bege er ned till ängen och svep terrängen på vägen. Jag vill inte att ni missar NÅGONTING, förstått?"

C och D (unisont): - "Ja, fänrik"

B (till spelledaren): - Jag följer själv diket och försöker se om någonting ovanligt förefaller ligga i eller i närheten av diket.

SL (till A): Vad gör du medan manskapet letar efter spår?

A (till samtliga närvarande): - Jag håller uppsikt över situationen och är beredd att klaga om någon inte verkar anstränga sig ordentligt. Jag vill ju inte ha några fler fadäser på halsen. (Spelaren ler illmarigt åt övriga deltagare och försöker ge intryck av att njuta av den position som hans roll ger honom i spelet. Observera att gränsen mellan vad rollen gör och vad spelaren gör nu blir luddig och kan vid behov behöva förtydligas.)

SL: - Jag utgår ifrån att ingen vill göra majoren besviken? Spelarna nickar instämmande medan A:s spelare ler i mjugg.

SL: - Då utför ni kontrollslag för att se om ni faktiskt hittar någonting.

Spelledaren vet (med utgångspunkt från sina anteckningar) att platsen inte innehåller några spår efter utomjordiska existenser, men väljer att hålla detta hemligt för spelarna (för spänningens skull). Spelarna rullar tärningar och slår upp speldata på sina formulär. Efter en kort sifferexercis förefaller det som att B:s spelare (åtminstone enligt spelreglerna) faktiskt har lyckats finna någonting av intresse. Spelledaren bestämmer sig för att det endast rör sig om gammalt bråte som slängts i diket, men väljer ändå att hålla spelarna i ovisshet tills vidare. Situationen kanska ändå kan bjuda på någon form av underhållning.

SL (till B): - Du tycker dig skymta någonting precis under vattenytan ett tiotal meter bort. Vid en närmare titt visar det sig vara någonting metalliskt blänkande och möjligen aningen rostigt.

B (till spelledaren): - Verkar det vara någonting som har legat länge i diket? (Spelaren ser klentrogen ut och sneglar litet på A.)

SL (till B): - Det är egentligen omöjligt att säga utan att undersöka saken närmare.

B (till A): - "Major, det ligger någonting i diket. Förmodligen bara något gammalt skräp, men ändå." (Spelaren sätter händerna framför munnen för att markera att rollfiguren faktiskt ropar. Däremot höjer han inte rösten i onödan men sänker däremot tonfallet en aning för bättre effekt.)

C (till SL): - Jag vänder tillbaka för att titta på fyndet.

D (till SL): - Jag avvaktar litet men låtsas fortsätta letandet vid ängen.

A (till SL): - Ser jag att C börjat gå tillbaka?

SL (till A): - Förr eller senare märker du det oavsett, hur reagerar du då?

A (till SL och C): - När jag ser det så skriker jag: "Har jag beordrat er att avbryta sökandet?"

C: - Jaja, jag går väl tillbaks då. "Nej, major!" (Spelaren inser att det är lönlöst att argumentera mot och ser aningen uppgiven ut. Denne har ingen svårighet att leva sig in i hur rollfiguren rimligtvis känner inför situationen.)

B (till A och SL): - Jag tänker inte kliva ned i diket, bara så att ni vet. (A:s spelare verkar inte speciellt imponerad av uttalandet.)

A (till B): - "Fänrik, vada ned och plocka upp skräpet då. Vad väntar du på? Bättre tider?"

B (till SL): - Jag suckar och börjar, försiktigt, se om det går att rubba föremålet utan att bli blöt.

SL (till B): - Nu vill jag att du slår ett kontrollslag. Du märker nämligen att gräset vid diket är blött och VÄLDIGT halt.

Spelledaren ber spelaren slå upp relevant speldata och instruerar därefter denne att slå ett tärningsslag. Med stöd av reglerna deklarerar sedan spelledaren, inte utan viss förnöjelse, att fänriken tappar fotfästet och nu står upp till knäet med ena benet i diket. B:s spelare är inte helt nöjd med situationen men kan samtidigt inte själv undgå det komiska med den. Denne spelar dock sin roll och låtsas vara riktigt förbannad.

A: - "Så, i med andra benet nu. Eller ska jag behöva ge en direkt order? Shoff, shoff!"

Skratten ekar runt spelbordet medan fänriken och majoren utväxlar spydigheter vid diket. Klockan är som tur är inte speciellt mycket ännu, så grannarna har ingen anledning att känna sig störda av spelmötet.

Så småningom nöjer sig spelarna med sina försök att leta efter UFO-fynd vid den lilla vägen, och majoren styr den lilla truppen och därmed handlingen i en ny riktning. Spelledaren fortsätter att måla upp scenarier liksom spelarna agerar utifrån sina respektive roller under resten av spelmötet. Efter den minst sagt lugna inledningen på spelmötet lägger dock spelledaren in rena spännings- och actionmoment, för att få upp farten i spelet. Spelmötets höjdpunkt visar sig dock bli när majoren blir uppläxad av sin överordnade (spelad av spelledaren) för diverser brott mot reglementet som de övriga spelarna begått. Eftersom de övriga endast agerat på direkt order kan de njuta av segerns sötma när den tyranniske majoren sablas ned verbalt.

Spelmötet avslutas dock när spänningen är som allra störst och rollfigurerna står inför vad som skulle kunna vara förklaringen på de mystiska fenomenen som förbryllat militärpoliserna vid basen. Spelarna är dock sugna på att fortsätta, men inser att det är dags att börja tänka på refrängen. Innan man skiljs åt samlar spelledaren ihop sina anteckningar liksom spelarnas rollformulär inför nästa spelmöte. Spelgruppen som helhet verkar inte heller ha några svårigheter att hitta en lämplig tid för nästa spelmöte, som bokas inom en veckas tid. Alla vill trots allt veta vad som väntar härnäst!