Rollspel är ett ord med många innebörder. Det vi talar om här är de traditionella bordsrollspelen som spelas med penna, papper, tärningar och regelbok av en grupp spelare. Detta är inte riktigt hela sanningen, då vissa spel inte använder alla dessa element, men för närvarande håller vi oss till grunderna.

Rollspel går ut på att man spelar en fiktiv person i en fiktiv miljö. De som spelat datorrollspel/äventyrsspel är säkert vana vid konceptet. Man kan exempelvis spela ett agentspel, där spelarna tar roller som hemliga agenter som försöker stoppa skurken från att lyckas med sin plan.

Ni kommer dock säkert ihåg barndomens tjuv och polislekar och diskussionerna som blev om vem som träffade vem och vad som hände och allt sådant. Rollspel har ett antal mekanismer för att undvika detta.

Först och främst har en av deltagarna en särställning, spelledaren. Spelledaren har inte en roll han spelar, utan spelar hela spelvärlden. Han känner till sådant som spelarna inte känner till och han hanterar alla personer de möter. Spelledaren är en kombinerad domare, lekledare och ordningsman. Hans uppgift är inte att vinna över spelarna, rollspel har inte det traditionella tävlingsmomentet mellan spelarna, utan det är att ge dem en lagom och spännande utmaning.

Den andra mekanismen är regler. I stället för att diskutera om agenten lyckas hoppa över den trasiga bron med sin bil så har man regler till stöd. Reglerna innebär oftast att man slår ett tärningsslag som talar om ifall man lyckas eller inte.

Man förväntas spela sin rollperson, ofta kallad karaktär, utifrån dess egenskaper. Man bör försöka visa dess personlighet, begränsas av dess brister och utnyttja dess styrkor. Spelet är dock inte en teater i traditionell mening, man klär inte ut sig och man rör sig inte aktivt, utan handlingen sker i berättande form, sittande runt ett bord.

Som du kanske gissat vid det här laget så är inte handlingen förutbestämd. Spelledaren har en översiktlig plan över vad som kan hända (ofta kallat äventyr eller scenario), men denna är mer en beskrivning av scenen (i exemplet med agenterna så är det exempelvis skurkens plan och platser och personer som är berörda). Spelarnas handlingar och slumpens inverkan kommer att påverka vad som händer, och både spelare och spelledare får improvisera och anpassa sig efter detta.

Rollspel kan alltså ses som både en problemslösningsaktivitet och en rollgestaltning.

Man är naturligtvis inte begränsad till hemliga agenter, det finns rollspel som täcker i stort sett varenda tänkbar litterär- och filmgenre, plus några som är unika för rollspel.

Rollspel är en hobby som engagerar spelare i alla åldrar, från tonåren och uppåt. Många rollspelare som har egna barn spelar med sina barn och spelföreningar skapar en mötespunkt mellan generationerna. Utövarna är idag huvudsakligen manliga (gissningsvis 80%), men vi hoppas kunna ändra detta och det finns inget i hobbyn som sådan som gör den mer eller mindre lämpad för endera könet. Det är också en gräsrotshobby, där många utövare ger utlopp åt sin kreativa ådra genom att göra egna spel, till skillnad från exempelvis datorspelens passiva konsumtion av färdiga produkter.