Projektansvarig: Mika "Faehrengaust" Keskitalo
Projektregler: Lägg gärna till frågor och/eller svar, men gör det under rubriken Obesvarade frågor längst ned på redigeringssidan. Skicka gärna ett PM till Faehrengaust så kommer tillägget behandlas snabbare. Vissa svar kommer att dröja, då litteratur och andra personer konsulteras.
Senast uppdaterad: 2007-09-29
Innehåll: I det här delprojektet presenteras referenser och informationskällor. Det utfärdas både rekommendationer och varningar. Eftersom listan är så lång så står det Rekommenderas framför de källor som är specielt lämpliga för rollspelare. Dessa är de kategorier som än så länge finns att välja bland:
Artiklar
- Rekommenderas: Närstridsregler är en artikelserie jag håller på att skriva om realistiska stridsregler. Flera delar har redan kommit ut. Rekommenderas specielt för den som är intresserad av att skapa egna stridsregler.
- Rekommenderas: Stället som SL glömde, del 9: Fäktskolan är en artikel som beskriver fäktskolan utifrån ett rollspelsperspektiv.
Böcker
- Rekommenderas: Martial Arts of Renaissance Europe av Sydney Anglo (Yale University Press, 2000) är en mycket uttömmande bok om stridskonsterna i europa. En måstebok för den som är intresserad av ämnet.
- Rekommenderas: "Arms & Armour of the Medieval Knight" av David Edge och John Miles Paddock (Bison group, 1988) är en mycket bra bok om riddarens utrustning. Många bra fotografier. Rekommenderas varmt.
- "Vapen genom tiderna" av William Reid (Wahlström & Widstrand, 1976, har utkommit i många tryckningar) är en ok bok för den som vill ha en överblick. Den går ända från antiken till 1900-talet vilket kan var lite onödigt. Har tyvärr inga fotografier utan bara teckningar. En bra bok att hitta svenska benämningar på rustningar och vapen. Dra dock inga slutsatser om användningen av vapen och rustningar utifrån boken.
- "Weapons & Warfare in Renaissance Europe" av Bert S. Hall (The Johns Hopkins University Press, 1997) är en lite mer okänd bok, men jag gillar den då den beskriver utvecklingen i Europa på ett bra sätt. Specielt bra för den som är intresserad av krutets historia.
- "Slagfältet" av Bo Knarrström (Efron & Dotter, 2006) beskriver fynden från något så ovanligt som en svensk slagfältsutgrävning. Slagfältet i fråga ligger i Landskrona där Sverige och Danmark brakade ihop 1677. Mycket bra bok som slår hål på en massa myter.
- Osprey Publishing har många böcker/häften som går igenom olika trupptyper, strider, etc. Det mesta är av bra kvalité, men det finns lite felaktigheter också. Jättebra stämningsläsning. Har ofta snygga illustrationer som dock kan innehålla småfel.
- "Schools and Masters of Fencing" av Egerton Castle (Dover Publications, Inc, 2003 (originalet är från 1885)) är tyvärr ingen bok jag kan rekommendera. Jag säger tyvärr för den har en del mycket bra information som är svår att hitta på andra ställen, men den innehåller också mycket felaktiga antaganden om medeltida kampkonst. Den är skriven på 1800-talet då man ansåg att den tidens värjfäktning var överlägset allt som funnits tidigare och man gör grova felantaganden av tidigare fäktkonst.
- "Secrets of the Sword" av Baron César de Bazantcourt (Laureate Press, 1998, originalet är från 1862) lider också av 1800-talsproblematiken men på ett annorlunda sätt. César ser faktiskt fördelar med den gamla stilen och vill gå tillbaka till den, men problemet är att hans bild av den gamla stilen är rätt felaktig. Boken är skriven som en serie diskussioner mellan sofistikerade franska gentlemän. De diskuterar fäktning som idrott och självförsvar. Rätt rolig läsning även om det inte ger så väldans mycket matnyttigt.
- "Vapnens historia" av Olle Cederlöf (Prisma, 1951, har utkommit i flera upplagor) är en riktigt dålig bok som tyvärr har ställt till mycket ofog bland historiker och historieintresserade. Håll er borta från den!
- Peter Englunds böcker (t.ex. "Poltava", "Ofredsår" och "Den oövervinnerlige") är genomgående bra även om de handlar om lite senare period än de flesta rollspel rör sig i.
- Arn-böckerna av Jan Guillou är helt uppåt väggarna fel så dra inte några som helst slutsatser från dem. Hela konceptet med att Arn förnyar stridskonsten i norden är löjligt. Skandinavien hade redan moderna svärd (importerade från Tyskland), långbågar (dock ej engelska sådana) fanns redan medan engelsmännen inte använde dem ännu utan hade armborstskyttar med sig i heliga landet, fäktkonsten i norden var av motsvarande kvalité som på kontinenten, svärdssmidet som beskrivs är helt felaktigt, etc. Spännande böcker dock :-)
Moderna manualer
Instruktionsböcker för fäktare är en dålig källa för information för en rollspelare eftersom de främst inriktar sig på övningar och träningsmetodik.
- "Medieval Swordsmanship" och "Renaissance Swordsmanship" av John Clements (Paladin Press, 1998 och 1997) - ARMA's grundare och ledare - har tidgare varit de bästa böckerna inom området, men de är föråldrade. Historisk fäktning utvecklas fort i takt med att fler och fler gräver i de gamla manualerna, experimenterar, tränar och gör upptäckter. Böckerna är fortfarande mycket bra för fäktare, men inge vidare för den som bara är intresserad av ämnet för rollspelsbruk.
- "The Swordsman's Companion" av Guy Windsor (Chivalry Bookshelf, 2004) är en modern fäktningsmanual med ren träningsinriktning som dock baseras mycket på den Italienska mästaren Fiore. En bra bok för aktiva fäktare men inte för rollspelaren. Det finns rätt mycket i Windsors stil som varken jag eller många andra utövare håller med om, men det råder ändå ingen tvekam om att han är duktig både som fäktare och instruktör.
- "The Duellist's Companion" av Guy Windsor (Chivalry Bookshelf, 2006) är en utmärkt bok för den som vill börja träna med rapir. Mycket bättre än Windsors bok om långsvärdet, men inget för en rollspelare.
- "Fightning with the German Longsword" av Christian Henry Tobler (Chivalry Bookshelf, 2004) är visserligen en bra bok, men den fyller inte riktigt någon roll. Den är allmänt inriktad på tyska långsvärdsfätkningen och går igenom en del praktiska träningstips, men det känns som att det finns andra böcker som ger mycket mer. En bra bok att ha för den som ska börja fäktas dock, men har man inte väldigt mycket pengar så skulle jag prioritera andra böcker.
- "Arte of Defence" av William E. Wilson (Chivalry Bookshelf, 2002) är inte någon bra bok för varken fäktare eller rollspelare. Författaren borde ha kollat lite mindre på tre musketörerna och lite mer i de historiska manualerna.
- "Fighting with the Quarterstaff" av David Lindholm (Chivalry Bookshelf, 2006) är en utmärkt manual för hur man slåss med trästav. Boken är dock oanvändbar för rollspelare.
- "Teaching & Interpreting Historical Swordsmanship" av Brian R. Price, ed. (Chivalry Bookshelf, 2005) är en instruktionsbok till hur man tolkar och lär ut teknikerna och principerna i historiska fäktningsmanualer. Egentligen inget för rollspelare även om en del kringdiskussioner är rätt intressanta.
Historiska mästare och manualer
Manualer är ingen bra källa för kunskap om man inte tränar fäktning. Problemet är att de är svårtolkade om man inte har en grundkunskap. Målgruppen för dåtidens manualer var inte nybörjare utan folk som redan kunde grunderna. Vill man ändå ha en manual så rekommenderar jag att man köper sig en manual som tolkats av en modern fäktare.
I.33
I.33 är det osexiga namnet på den tidigaste manualen vi känner till, daterad till slutet av 1200-talet. Namnet är ett katalognummer då författarens och originalets namn (om det hade något) är okända. Originalet är skrivet på tyska och finns numera i Royal Armouries i England. Manualen är välanvänd och har gått i arv genom flera användare som har skrivit små noteringar i marginalerna. Manualen har vackra färgbilder som går igenom användningen av svärd och bucklare.
- "The Medieval Art of Swordsmanship" av Jeffrey L. Forgeng (Chivalry Bookshelf, 2003) är en direkt översättning av manualen. Innehåller även lite teorier och manualens historia och författare i förordet. Samtliga sidor av originalet finns med som stora fina bilder.
- "Medieval Sword and Shield" av Paul Wagner & Stephen Hand (Chivalry Bookshelf, 2003) är en tolkning av I.33. Går igenom samtliga tekniker som visas med svartvita fotografier. Innehåller även lite information om svärd och bucklare. Tyvärr tycker jag tolkningarna brister på många ställen. Jag har själv jobbat mycket med I.33 och tycker inte den här tolkningen fungerar i praktiken.
- Manualen finns även på ARMA's manualsida, men endast med svartvita bilder.
Ringeck
Sigmund Ringecks manual "Fechtbuch" är något så ovanligt som en dåtida tolkning av en tidigare manual av en fäktmästare kallad Johannes Liechtenauer som anses vara något av tyska långsvärdsfäktningens grundare (han grundade givetvis inte långsvärdsfäktningen i sig, men han verkar ha varit en av de första som systematiserade och skrev ner den). Liechtenauer skrev ner sin Fechtbuch (fäktbok) ca 1380, men det finns inget bevarat exemplar av den idag, men han citeras av många senare fäktare så vi vet ungefär vad han skrev. Liechtenauer skrev i kryptiska verser som är ytterst svårtolkade för moderna läsaren, men som tur är så tolkade Ringeck manualen vers för vers. Ringecks tolkning är daterad till början av 1400-talet. Manualen i sig innehåller inga bilder utan bara text.
- "Sigmund Ringeck's Knightly Art of the Longsword" och "Sigmund Ringeck's Knightly Arts of Combat" av David Lindholm och Peter Svärd (Paladin Press, 2003 och 2006) är de bästa manualtolkningarna överhuvudtaget idag. Innehåller bra teckningar. Det finns givetvis en del tolkningar som jag inte håller med om, men så är det alltid. Första delen innehåller enbart långsvärd och den andra innehåller enhandsvärd med bucklare, brottning och strid i rustning med långsvärd eller spjut.
- "Secrets of German Medieval Swordsmanship" av Christian Henry Tobler (Chivalry Bookshelf, 2001) är en rejält stor lunta som visar upp tolkningar på Ringecks tekniker med hjälp av fotografier. En mycket bra bok även om jag tycker David Lindholms och Peter Svärds är snäppet vassare.
Talhoffer
Hans Talhoffer verkar ha varit en aktiv man, det finns åtminstone 6 rikt illustrerade manualer publiserade under hans namn (de mest kända är från 1443, 1459 och 1467 och brukar refereras med årtalet). Han har dock varken skrivit eller illustrerat de flesta själv (vilket är helt i sin ordning, det var vanligt att anlita skrivare på den tiden). Han har själv stått modell för en av sina manualer (1467). Det anmärkningsvärda med Talhoffers manualer är den spännvidd på vapen som finns med; Långsvärd, rustad strid med långsvärd eller spjut, pålyxa, duellsköld, en speciell sköld med hakar, dolk, brottning, messer, svärd och bucklare, strid mellan man och kvinna och strid till häst. Bilderna i Talhoffers manualer är mycket bra, men texterna är alldeles för kortfattade för att en okunnig person ska kunna förstå hur teknikerna egentligen utförs. Därför är Talhoffers manualer svårtolkade och tyvärr har jag ofta sett feltolkningar på nätet.
- "Medieval Combat" av Mark Rector (Greenhill Books och Stackpole Books, 2000) är en översättning av Tallhoffers manual från 1467. Detta är något av en klassiker i fäktningskretsar och har även spritts utanför den kretsen.
- Talhoffers verk finns på många ställen på nätet, bl.a. på ARMA's manualsida.
Codex Wallerstein
En verkligen udda manual. Till att börja med verkar det inte vara en manual utan en sammansättning av minst två manualer som sattes ihop och gavs en gemensam sidnumrering. Manualerna verkar vara från helt olika tider (första ser ut att vara från slutet av 1400-talet och andra från sent 1300- tal eller mycket tidigt 1400-tal). Dessutom har manualen ägts av en senare fäktmästare och manualförfattare - Paulus Hector Mair - som har skrivit till ett par sidor och lagt in kommentarer. Slutresultatet är i alla fall en tjock manual som går igenom många olika vapen, men har fokus på juridiska dueller.
- "Codex Wallerstein" av Grzegorz Zabinski med Bartlomiej Walczak (Paladin Press, 2002) är en översättning av originalet. I förordet går man också igenom manualens märkliga historia och tar fram en del teorier och författarna.
- Manualen finns även på ARMA's manualsida, men kvalitén på bilderna är inge vidare.
Silver
George Silver är en engeslman med mycket bestämda åsikter och han predikade hårt mot rapiren som han verkar ha hatat med intensitet. Hans två verk, "Paradoxes of Defence" (1599) och "Brief Instructions upon my Paradoxes of Defence" (publicerades inte förrän 1898 pga politiska orsaker, Silver valde fel sida i intrigerna) fick ingen som helst gehör. De beskriver visserligen en mycket effektiv kampkonst, men det var ett föråldrat system sett från ett samhällsperspektiv. Dessutom var hans publicerade verk svårtolkad utan hans andra verk. Paradoxalt nog är hans manual en av de mest lästa bland fäktare idag, främst för att den är skriven på engelska vilket är ovanligt. De engelska mästarna var dåliga på att producera manualer.
- "Master of Defence" av Paul Wagner (Paladin Press, 2003) är en fet bok som förutom tolkningarna på Silvers verk även innehåller mycket bra bakgrundsinformation. När det gäller teknikerna så är jag som vanligt inte överens med Wagner, jag tycker inte hans tolkningar håller när man kör i full fart och en del av hans andra åsiker tycker jag är lite orealistiska. Men det är en mycket bra bok i sin helhet.
- Silvers verk kan man även hitta på nätet, bl.a. på ARMA's manualsida.
Highland Swordsmanship
- "Highland Swordsmanship" av Mark Rector (Chivalry Bookshelf, 2001) är en charmig bok som innehåller två historiska manualer från Skottland: "New Method of Fencing" (1707) av Sir William Hope och "Expert Sword-Mans Companion" (1728) av Donald McBane samt en modern artikel "Gaelic Swordsmanship" av Paul Wagner. Detta är en ovanligt färgstark bok för att vara en genomgång av manualer, specielt tack vare att McBanes meritförteckning bl.a. innehåller: soldatliv i Marlborough's armé, bordellägande, stråtröveri, hasardspel, duellerande, supande och mycket annat, dvs en riktig hjälte! Gillar du bredsvärd (japp, riktiga bredsvärd med korgfäste) och kiltar så är det här boken för dig ;-)
Alfred Hutton
Egentligen ingen mästare utan en engelsk officer på 1800-talet som var intresserad av äldre tidens fäktning. Han skrev "Old Sword-Play" som har blivit något av en klassiker. Tyvärr präglas den återigen av 1800-talets märkliga synsätt på tidigare fäktning. Ingen bra bok, jag tar bara upp den som en varning.
- "Old Sword Play" av Alfred Hutton (Dover Publications, 2001, originalet är från 1892) är något som man bör läsa som fäktare eftersom det är ett känt verk. Annars är den inge vidare.
- Finns även på ARMA's manualsida.
Fiore Dei Liberi
Fiore är det stora namnet i italiensk långsvärdsfäktning. Hans manual "Flos Duellatorum" från ca 1410 är ett mästerverk. Den finns bevarad i tre versioner. Det finns många moderna utövare som vill separera Italiensk och Tysk långsvärdsfäktning och tycker de är två helt olika skolor. Dessa tränar ofta efter Fiores manual. Det intressanta är dock att Fiore lärde sig fäktas av flera tyska fäktmästare, så jag förstår inte hur folk idag kan tro att skolorna skulle vara helt separerade...
- Finns flera versioner på nätet, bl.a. på ARMA's manualsida. Det skulle behövas en bra tolkning av Fiores verk, men det är något som saknas än så länge.
Filippo Vadi
Vi vet väldigt lite om Filippo Vadi. Han var född i Pisa och lärde sig fäktas av många mästare i många länder enligt hans egna förord. Manualen han skrev heter "Arte Gladiatoria Dimicandi" och den är daterad till 1482-1487. Den innehåller vackra färgbilder och kommentarer. Vad gäller långsvärdsfäktningen så är den egentligen bara en omskrivning av Fiores verk och därför av lågt värde för nutida fäktare, men Filippo Vadi utökade vapenrepertoiren vilket gör manualen värd att studera, specielt för de som studerat mycket Fiore.
- "Arte Gladiatoria Dimicandi" översatt av Luca Porzio & Gregory Mele (Chivalry Bookshelf, 2002) är en ren översättning med ett kort förord.
- Finns även på nätet, bl.a. på ARMA's manualsida.
Capo Ferro
Ridolfo Capo Ferro är en av de största i Italiensk rapirfäktning. Hans storverk "Gran Simulacro dell'arte e dell'uso della Scherma" (1610) trycktes och gavs ut i många omgångar under 1600-talet. Manualskrivandet har vid den här tiden utvecklats mycket och de är mycket lättare att tolka än tidigare verk. Capo Ferros manual tar manualskrivandet ytterligare ett snäpp framåt och många efterföljare kopierar hans still. Han går igenom rapir, rapir med dolk, rapir och bucklare samt rapir och kappa. I början av manualen har han dessutom mycket text som förklarar fäktningens principer.
- "Italian Rapier Combat" av Jared Kirby (Greenhill Books och Stackpole Books) är egentligen bara en presentation och översättning av originalverken. Innehåller bilder både från 1610- och 1629-versionerna. Det är vackra svartvita bilder att titta på, men det ger inte så mycket matnyttigt för den oinvigde.
- 1610-versionen finns på ARMA's manualsida. Bilderna är dock lite mörka.
Övrigt
Hemsidor
Hemsidor är antagligen den bästa källan för information för rollspelare, men samtidigt måste man vara försiktig för det finns väldigt mycket skräp där ute.
- ARMA's hemsida innehåller mycket bra artiklar och recensioner på böcker. Innehåller också manualer. ARMA står för "the Association for Renaissance Martial Arts" och sysslar med återskapandet av historisk europeisk kampkonst.
- AEMMA (Academy of European Martial Arts) är en annan stor organisationen för europeisk kampkonst. Har en del matnyttigt på sin hemsida.
- HEMAC (Historical European Martial Arts Coalition) är en sammanslutning för folk intresserade av Europeisk kampkonst. Innehåller bl.a. en del bra artiklar.
- Rekommenderas: Björns Svärdssida är en utmärkt sida på svenska. Inriktar sig mest på svärd, men det finns lite annan info också. Ett måste för alla.
- Rekommenderas: myArmoury innehåller rikligt med bilder och artiklar. Dessutom har de ett utmärkt forum där man kan hitta eller få svar på många frågor. Kanske den bästa sidan av dem alla för rollspelare.
- Journal of Western Martial Arts innehåller en del bra artiklar. Lagom nivå för rollspelare.
- Rekommenderas: Wikipedian har blivit en riktigt bra resurs på senare tid. Undvik de svenska sidorna, de innehåller knappt något och det som finns kan vara felaktigt. De flesta engelska sidorna är mycket bra.
Dokumentärer
- Rekommenderas: "Weapons that made britain" är en utmärkt serie på fem delar gjord av Channel 4 som går igenom fem viktiga vapenteknologier; svärdet, långbågen, lansen, skölden och rustningen. Mike Loades som håller i programmet är en mycket duktig fäktare även om han och några av hans elever överdriver dramatiken i vissa scener.
- Rekommenderas: "Battlefield Britain" är en serie som går igenom åtta berömda krig i England. Mycket lärorikt. Gjord av BBC.
- Se upp med: "Ancient Warriors". Det är en helt värdelös serie med en massa felaktigheter.
- "Decicisve Weapons - The Samurai Sword" gjord av Discovery är en totalt värdelös dokumentär om japanska svärd. Saknar helt verklighetsförankring och presenterar bara en massa myter som om de vore fakta.
- "Fight Science" av National Geografic har en bra idé (man mäter och jämför kampsporter vetenskaplig) men man misslyckas göra det till ett bra program. Diskuterar det mer genomgående här.
Film
Generellt så är filmer dåliga källor för kunskap.
- "Duellanterna" av Ridley Scott är en intressant och bra film som visar hur duellerandet kunde gå till i Napoleons armé. Det är fel tidsperiod, men intressant ändå. Teknikerna i duellerna är mer tveksamma.
- "Rob Roy" utspelas på 1600-talet. Tim Roth som spelar skurken är en mycket bra fäktare, kanske den bästa av dagens skådespelare. Slutduellen är mycket bra gjord och tillräckligt realistisk för att användas som inspiration. Det som är fel är att skurken hugger för mycket med sin rapir och att han ofta parerar Rob Roys hugg vilket vore riskabelt med den väsentligt klenare rapiren. Rapiren verkar även orealistiskt vass i eggarna med tanke på snitten som han gör. Det har funnits kritik mot att Rob tar tag i rapirens klinga på slutet, men det är inga problem att göra i verkligheten. Det märkliga är att skurken blir förvånad.
- "Tristan & Isolde" innehåller rätt många stridsscener, men de är tyvärr av det vanliga hollywood-stuket.
- De nya Sagan om Ringen filmerna är helt felaktiga vad gäller kampkonst även om de lånat ett par korrekta garder (men som används fel, suck).
- "Braveheart" är felaktig i det mesta. Vill man ha en ordentlig genomgång av de historiska fealktigheterna så finns det att läsa på Björns Svärdssida.
Träning
Europeisk kampkonst befinner sig i en ny renässans och Sverige ligger i framkant av denna trend. Det finns flera bra grupper runt om i Sverige att träna med:
- Unionen för Europeisk Stridskonst är den förening som jag varit med och grundat. Finns i Uppsala (där vi började), Västerås (där jag är huvudinstruktör idag) och Sala. Om du är intresserad av att börja träna eller starta en ny delförening så kan du Skicka PM till mig för mer info.
- Stockholms Historiska Fäktsällskap är en tidigare ARMA-förening. Jag har tränat mycket med dem tidigare och de är riktigt duktiga. Vet inte riktigt vad deras inriktning är numera.
- Historiska Fäktskolorna har numera grupper i Göteborg, Kalmar, Malmö, Mittnorrland, Mora, Norrköping och Varberg. Har aldrig tränat med dem, men det jag sett och hört är lovande.
- ROST i Linköping och Tvenne Ekar i Örebro tränar efter en metodik som lärs ut av Guy Windsor som har fäktskolor i Finland. Det mesta jag sett av dessa är bra, men de tolkar vissa saker på ett sätt som jag inte håller med.
- SCA eller SKA har inte en historiskt korrekt fäktkonst även om det är en himla rolig kampform.
- Reenactmentgrupper kan ibland vara riktigt bra och ibland riktigt urusla på att visa upp korrekt kampkonst. Det beror helt på medlemmarna och deras intresse.
- Lajv ger felaktig bild av historisk stridskonst, men det är en rolig hobby.
Obesvarade frågor
