Sök i wiki:

Huvudmeny (edit)

RPG Lab

Projekt

PmWiki

Verktyg
StridskonstFAQ /
Rustningar
 Nya ändringar Utskriftsvy Historik Redigera

Projektansvarig: Mika "Faehrengaust" Keskitalo

Projektregler: Lägg gärna till frågor och/eller svar, men gör det under rubriken Obesvarade frågor längst ned på redigeringssidan. Skicka gärna ett PM till Faehrengaust så kommer tillägget behandlas snabbare. Vissa svar kommer att dröja, då litteratur och andra personer konsulteras.

Senast uppdaterad: 2006-11-23

Innehåll: I det här delprojektet besvaras frågor om rustningar. Dessa är de kategorier som än så länge finns att välja bland:

Generella rustningsfrågor

Frågor inom denna kategori:

Vilka typer av rustningar fanns det? (uppdaterad: 2006-10-29)

Rustningar gjordes mestadels av tre material; tyg, läder och metall. Tyg och läder kunde användas som bärare för metallplåtar eller så kunde de fungera som skydd i sig själva. En enkel rustning var en tygrustning som bestod av många lager tyg som hade sytts ihop. En annan variant var att stoppa en tygrustning. Tyg- och lädervästar var ett skydd som man även kunde ha i stadsmiljö utan att väcka alltför mycket uppmärksamhet.

Ofta fungerade tyg och läder som bärare av plåtar. Dessa rustningar kallas för överdragsrustningar (aka Visbypansar) och hade sin guldålder på 1300-talet.

Metallrustningarna var dominerande under medeltiden. Ringbrynjan användes genom hela perioden, men var helt dominerande från början av medeltiden ända fram till 1300-talet då övergången till helplåt var i full gång. På 1400-talet så dominerar helrustningen bland adeln, men ringbrynjan lever kvar. Ringbrynja kombinerades ofta med plåtrustningar för att skydda delar där man inte hade plåt. Lamellpansar har också förekommit, åtminstone på 1300-talet.

Det har funnits en massa olika experiment i Europa under den här tiden så det går att hitta riktigt udda saker. Det märkligaste jag sett är hjälm av korgflätning. Den var visserligen från början av 1700-talet.

Hur mycket väger en rustning? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det varierar, men en helrustning i plåt kan väga runt 20 - 25 kg. En rustning avsedd för senmedeltida torneringar väger mer och är klumpigare. Det är antagligen därifrån och från absurda dekorationsrustningar gjorda på 1800-talet som en del av de märkliga myterna om rustningars vikt och klumpighet kommer. Man ska också komma ihåg att vikten av en rustning är välfördelad över kroppen.

En modern soldat bär ibland på mer vikt än en riddare.

Vad för sorts underhåll kräver en rustning? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det beror lite på i vilket skick man vill hålla sin rustning. En soldat i fält bryr sig inte alltför mycket om utseendet på rustningen och behöver därför inte polera rustningen för jämnan, medans en riddare på en tornering säkerligen vill se så bra ut som möjligt, men han har å andra sidan väpnare som sköter jobbet. Det beror också på hur rustningen används. Om den ligger förvarad i en kista och är inoljad så behövs i princip inget underhåll, men om man är ute i fält så kommer det behövas ständiga reparationer.

Det viktigaste är att funktionaliteten inte försämras. Det kräver framför allt att remmar och fästen byts ut regelbundet då det är dessa som främst slits. Remmarna är på många sätt rustningens svagaste punkt och de slits snabbt ut. Detta kunde antagligen soldaten eller väpnaren göra.

Rost är visserligen inte bra, men jag tror dess negativa roll har blivit något överdriven. Rosten måste visserligen hållas i schack, men helt rostfri behöver rustningen inte vara.

Större skador på metallrustningar, t.ex. av vapenskador måste ofta repareras av en rustningssmed. En vanlig smed skulle kanske kunna smida igen ett hål eller räta ut en buckla, men det skulle förstöra härdningen. Ett ersätta ringbrynjeringar är enklare, men inte trivialt då ringarna var nitade och oftast härdade. Läder och tygrustningar är väsentligt enklare att lappa ihop.

Var det ofta som rustningar gick sönder? (NY: 2006-11-23)

Det beror lite på vad man menar med att gå sönder. Det är mycket sällan som en rustning blir helt obrukbar. Däremot är det vanligt att rustningar får skador. Det är inte bara i strid som rustningar far illa utan det räcker med att t.ex. marschera med dem på. Spännen, nitar, etc är rustningarnas svaga punkter och de slits så fort man har rustningen på sig. Detta är dock inget större problem bara man ser till att sköta om sin rustning och byta ut sånt när de visar tecken på försvagning. Vadderingar blir också dåliga med tiden och bör bytas ut.

Även skador i strid är vanligt, det finns exempel på rustningar som varit rejält skadade trotts att bäraren har klarat sig, t.ex. kan en ringbrynja med vaddering under ha blivit penetrerad av ett gäng med pilar utan att bäraren skadats överhuvudtaget.

Så rustningar gick sällan helt sönder, men de skadades ofta och krävde en hel del reparationer. Väpnare var bra att ha ;-)

Kunde en vanlig smed laga en metallrustning som gått sönder? (NY: 2006-11-23)

Han kunde utan problem reparera spännen och slå i nitar som lossnat. Vidare så kunde han säkert slå ut en buckla och göra provisoriska reparationer av hål i både plåtar och ringbrynja. Problemet är dock att om han börjar smida på en plåtrustning så förstör han härdningen och han kommer inte kunna härda som rustmakarna. Han hade nog också svårt att få fram ringar och reparera ringbrynjor med en bra kvalité. I de flesta lägen har det alltså inte varit önskvärt att en vanlig smed reparerade bra rustningar, men om rustningen till att börja med inte ens är härdad så kunde man lika görna låta smeden göra reparationerna.

Det är precis som med bilar idag, har du en ny Porsche så går du till en bra verkstad som är specialiserad på just Porschar, men har du en gammal rishög som knappt klarar besiktningen så kan du lika gärna låta någon billigare bilverkstad ta hand om bilen.

Helrustning i plåt

Frågor inom denna kategori:

Varför har vissa helrustningar räfflor, spetsar och dylikt? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det mesta i en rustning är funktionellt. Formerna är gjorda så att slag och stötar ska avledas. Räfflor och vikningar är gjorda för att ge stadga åt plåten (jmfr med oljetunnor). Men rustningar är också påverkade av modet, t.ex. kan man se paralleller mellan snabelskor och fotskydden i en del plåtrustningar från samma tid. Rustningar har å sin sida också påverkat klädmodet.

Ungefär hur tjock var plåten som användes i rustningarna? (uppdaterad: 2006-10-29)

Om man bara ska ge en siffra så skulle jag säga 2 mm. Men det varierar på rustningen, vissa delar kan få tunnare (t.ex. handskar där man hittat exemplar som har under 0,5 mm) medan andra har tjockare. På en del ställen överlappar plåtarna vilket kan ge två eller tre lager av plåt. Vitala delar skyddas av oftast av tjockare plåt än andra delar.

Jag har sett plåtrustningar med kraftigt överdimensionerade skydd på vänstersidan. Var det vanligt? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det är torneringsrustningar och det var vanligt förekommande för dem. Ibland hade man extra plåtar som man kunde hänga på vanliga rustningen för att få till en torneringsrustning, på det sättet slapp man ha två helt separata uppsättningar.

När användes helrustningarna? (uppdaterad: 2006-10-29)

På slutet av 1200-talet så började man lägga till plåtdetaljer till ringbrynjerustningarna. På slutet av 1300-talet så hade hela kroppen täckts i plåt. Avveckligen av plåtskydden börjar under andra hälften av 1500-talet. Det första som tas bort är benskydden. Bröst- och ryggplåtarna (kyrassen) fanns dock kvar ända in på 1900-talet.

Vilka svaga punkter finns det i en helrustning? (NYTT: 2006-10-29)

Ingen plåtrustning är heltäckande utan det finns öppningar. Dessa öppningar var dock inte alltid helt oskyddade utan de kunde skyddas av ringbrynja och/eller tyg. Rustningarna var konstruerade så att inga öppningar var åtkomliga då bäraren stod i en bra försvarsgard. Mycket av strid mot rustade fiender går ut på att göra öppningarna tillgängliga för attack och sedan anfalla.

Exakt vilka öppningar som finns och hur stora de är beror på rustningen, men det här är de vanligaste svagheterna:

  • Skrevet framifrån och bakifrån.
  • Insidan av armen, specielt armvecket.
  • Glipor runt axlarna och i armhålan.
  • Halsen och nacken (dessa är dock oftast väl skyddade i senare plåtrustningar).
  • Baksidan av benet, specielt knävecket.
  • Handflatan.

Ringbrynja

Frågor inom denna kategori:

Skyddar ringbrynja mot stick? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det har förekommit snack om att ringbrynja inte skulle skydda mot stick. Det är fel, ringbrynja skyddar bra mot stick. Varifrån myten kommer vet jag inte riktigt, men det kan vara slutsatser dragna från dåliga moderna replikor. Tyvärr är de flesta moderna ringbrynjor som används av lajvare och reenactmentfolk av väldigt dålig kvalité även om de själva ibland tror annorlunda.

Däremot kan man konstatera att ringbrynjan skyddar sämre mot stick än mot t.ex. snitt. Detta betyder dock inte att skyddet mot stick är dåligt.

Läderrustningar

Frågor inom denna kategori:

Har nitläder funnits? (uppdaterad: 2006-10-29)

Endast inom hårdrocken :). Nitläder har inte använts som rustning. Myten kommer antagligen från en rustningstyp (t.ex. Visbypansar) där men nitat fast metallskydd på insidan av lädret. Då syns endast lädret med nitarna utåt. Nitarnas uppgift är dock enbart att fästa plåtarna, inte att ge något skydd i sig.

Eventuellt kan man ha haft "bluffrustningar" där man försökt efterlikna läder med plåt under genom att ha läder med nitar på. Detta skulle då kunna lura eventuella lönnmördare och rånare att man var välbepansrad. Detta är dock enbart en teori.

I hur stor utsträckning användes läderrustningar under medeltiden och renässansen? (NYTT: 2006-10-29)

I mycket liten utsträckning. Metall och tyg var de främsta skyddsmaterialen som användes. Läder fungerade främst som bärare av metall, t.ex. i överdragsrustningar (Visbypansar).

Hjälmen

Frågor inom denna kategori:

Hur bra ser man genom hjälmspringan? (uppdaterad: 2006-10-29)

Synfältet är givetvis begränsat i en hjälm med liten springa för syn, men man ser det viktigaste och genom praktiska tester har det visat sig att synfältsinskränkningen inte påverkar stridsförmågan nämnvärt. Däremot blir man mindre uppmärksam på omgivningen.

Hur bra hör man i en hjälm? (uppdaterad: 2006-10-29)

Dåligt, men man kan föra ett samtal utan att skrika om man står riktigt nära varandra. På slagfält användes fanor och musikinstrument med högt ljud för att kommunicera till trupperna.

Är det tungt att andas i en hjälm som täcker ansiktet? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det är det. Det är ett stort problem om man måste anstränga sig under en lång tidsperiod. Har hjälmen visir så kan den fällas upp för att underlätta andningen.

Är det sant att man kunde ha en hjälm ovanpå en annan? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det kunde man ha. Det var framför allt riddare som använde den kombinationen. Man hade då en bascinet utan visir under en tunnhjälm. Tunnhjälmen kunde tas av för att förbättra syn och andning. Det förekom främst under 1300-talets första hälft. Senare gick man framför allt över till bascinet med visir.

Rustningars användning

Frågor inom denna kategori:

Är det sant att riddare hissades upp på hästarna? Hur klumpiga är rustningarna? (uppdaterad: 2006-10-29)

Nej, det är inte sant. En helplåtrustning är rörlig och det går alldeles utmärkt att stiga upp på en häst på normalt vis. Det går även att slå en kullerbytta i en full rustning och det är inget som helst problem att resa sig från marken i rustning.

Hur svårt är det att smyga i en rustning? (uppdaterad: 2006-10-29)

I en plåtrustning är det omöjligt att röra sig tyst. I lättare rustningar eller med enstaka delar så blir det mindre ljud, i en tygrustning så kanske det inte blir några extraljud överhuvudtaget.

Det går att smyga i en ringbrynja, men ett problem är att man blir klumpigare vilket gör att man riskerar att låta mer så fort man måste klättra över något eller göra andra smidighetsrelaterade rörelser.

Oftast har soldater även annan utrustning som t.ex. svärdsbaljor som kan låta mycket.

Kan man springa i en rustning? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, man kan springa i alla rustningar, men man blir trött snabbare och man är långsammare.

Kan man simma i en rustning? (uppdaterad: 2006-10-29)

Antagligen går det, men man kommer att bli trött mycket fort. Det finns folk som påstår sig ha testat detta, men jag har inte sett några säkra bevis.

Hur går det att sova i olika rustningar? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det går att sova i de flesta rustningar, men inte i helrustning. Riddare kunde ibland sova med benskydden på om det fanns risk för trubbel. Slutna hjälmar sover man inte i.

Hur lång tid tar en rustning att ta på sig? Jag har hört historier om trettio minuter för torneringsrustning, om man hade hjälp. (uppdaterad: 2006-10-29)

Det är inte alls en omöjlig siffra då senmedeltida torneringsrustningar kunde vara nog så avancerade. En vanlig plåtrustning borde ha gått väsentligt snabbare (men det handlar fortfarande om många minuter) att få på sig om man hade kunniga väpnare som hjälpte till. Utan hjälp så är det bökigt att få på sig helrustningar, men det går.

Att slänga på sig en ringbrynja eller en gambeson tar inte alls lång tid. Det kan jämföras med att sätta på sig vinterkläder av motsvarande storlek. Snörningar tog givetvis lite tid, men om man hade bråttom så kunde mycket av det skippas, ty rustningen satt på i alla fall även om det inte blev lika bekvämt.

Av de medeltida rustningarna så är det helrustningen i plåt som är den jobbiga att få på sig, resten är rätt enkla och snabba.

Använde man sköld till helrustning av plåt? (uppdaterad: 2006-10-29)

Nej, inte i strid. Det fanns inget skäl till att göra det. Däremot kunde skölden användas i torneringar där den fungerade som måltavla.

Obesvarade frågor

Redigera - Historik - Utskriftsvy - Nya ändringar - Wiki hjälp - Sök i wiki
Sidan senast ändrad 2006-11-23 10:54