Projektansvarig: Mika "Faehrengaust" Keskitalo

Projektregler: Lägg gärna till frågor och/eller svar, men gör det under rubriken Obesvarade frågor längst ned på redigeringssidan. Skicka gärna ett PM till Faehrengaust så kommer tillägget behandlas snabbare. Vissa svar kommer att dröja, då litteratur och andra personer konsulteras.

Senast uppdaterad: 2006-11-16

Innehåll: I det här delprojektet besvaras frågor om hur strid gick till och strid i samhället. Dessa är de kategorier som än så länge finns att välja bland:

• Generella frågor
• Torneringar
• Dueller
• Stridskonst
• Lagar och regler
• Obesvarade frågor

Generella frågor

Frågor inom denna kategori:

• Vem skulle vinna i en strid mellan en riddare och en samuraj?
• Har det funnits kvinnliga krigare?
• Har amazonerna funnits?
• Fanns det något "krigarens gille"?
• Vem skrevs fäktmanualerna för?
• Vilka rollspelsregler är de mest felaktiga när det gäller strid och varför?

Vem skulle vinna i en strid mellan en riddare och en samuraj? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det beror mest på individerna och deras inviduella skicklighet.

Har det funnits kvinnliga krigare? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det har det definitivt gjort. I den tidigaste bevarade fäktmanualen (I.33) så finns det en kvinna med. Det finns även duellbeskrivningar med kvinnor och slutligen känner vi också namnet på en del berömda kvinnliga härförare, varav den berömdaste torde vara Jeanne d'Arc.

Har amazonerna funnits? (uppdaterad: 2006-10-29)

Tidigare har svaret varit ett rungande nej, men på senare tid har man funnit kvinnogravar runt Svarta Havet där kvinnorna bär vapen och har spår av militär livsstil. Detta är dock fortfarande mycket osäkra spår som inte har någon enhetlig tolkning.

Fanns det något "krigarens gille"? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det fanns det, men det gick inte under det namnet. Fäktmästare som lärde elever att fäktas fanns redan under tidig medeltid. Senare så utvecklades fäktskolor och på vissa ställen så kunde dessa enas i större organisationer under vissa tidsepoker. Fäktskolorna hade mycket dåligt rykte i början (jämfördes med horhus) men blev accepterade och även uppskattade med tiden. Under senare medeltid och renässansen så hade varje universitet av rang en fäktmästare som kunde lära studenterna att fäktas.

Du kan läsa mer om fäktskolor i min artikel Stället som SL glömde, del 9: Fäktskolan.

Vem skrevs fäktmanualerna för? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det var främst borgarklassen som var målgruppen för manualer. De hade råd att köpa dem och kunde läsa. Det tillverkades inga manualer för soldater eftersom de inte hade råd med dem och kunde dessutom oftast inte läsa. En del manualer skrevs även som gåvor till härskare och kunde då fungera som ett CV.

Detta har till följd att vi inte har manualinstruktioner för hur vanliga soldater slogs. Vi saknar därmed även mycket kunskap om militär fäktkonst.

Vilka rollspelsregler är de mest felaktiga när det gäller strid och varför? (uppdaterad: 2006-10-29)

Först vill jag säga att det inte är fel att göra orealistiska stridsregler. Reglerna måste anpassas till spelets koncept vilket inte behöver vara verklighetesanknytet på något sätt.

Men om vi ser till spel där man försöker uppnå en viss grad av realism så kan man konstatera att det oftast inte handlar om enskilda regler utan om hela uppfattningen om hur strid går till. Rollspelsmakare har sällan en korrekt bild om hur strid går till och om de inte har det så blir deras målsättning med reglerna helt felaktig.

Regelmekaniker som jag tycker är helt knasiga:

• Initiativ i betydelsen turordning. I strid så agerar man inte i turordning, det är ett helt felaktigt tankesätt.
• Stridsrundor. Då menar jag endast de system där rundorna betyder en omstart, dvs nollställning av situationen. Strid är kontinuerligt och sker inte i små korta intervall. Rundor som enbart är ett struktureringshjälpmedel fungerar bra.
• Enformighet. I en del system så finns det egentligen ingen handlingsfrihet utan det går bara ut på att slå anfallsslag tills någon träffar. I verkligheten har man alltid alternativ.
• Odödlighet. I verklig strid kan man dö av ett anfall av vilket vapen som helst. I rollspel vet man ofta att man inte kan dö av mindre än X attacker vilket ger helt fel känsla för strid.
• Väga & mäta mentaliteten. De flesta strisssystem ägnar mycket energi åt att hålla reda på en massa vapen- och rustningsdata samt bokföring av skador. De missar helt viktigare komponenter som känslor och moral. Strid är känsloladdat vilket aldrig tas upp i rollspel.

Torneringar

Frågor inom denna kategori:

• Hur gick torneringar till?

Hur gick torneringar till? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det är en för stor fråga att besvara uttömmande på i det här dokumentet. Men i grova drag kan man säga att de tidiga torneringarna mest liknar små krig. Med tiden blir torneringarna allt mer sportifierade och skadorna minskar. I slutet av medeltiden så är regelverken så omfattande att det krävs speciella torneringsdomare för att tolka dem.

Torneringar inkluderar även mer än bara det klassiska lansrännandet, t.ex. var det vanligt med kamp med pålyxa (ibland med ett staket som skiljelinje mellan kämparna).

Dueller

Frågor inom denna kategori:

• Hur vanligt var det med dueller?
• Hur ridderliga var duellerna?
• Kunde kvinnor duellera?
• Fick man ha förkämpe?

Hur vanligt var det med dueller? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det beror mycket på tid och plats, men duellen har varit någorlunda vanlig genom hela medeltiden och renässansen. Delvis har det rört sig om juridiska dueller, men det har också funnits hedersdueller. Stundtals har duellerandet varit så vanligt att härskare har förbjudit det pga den stora manspillan (specielt bland officerare). Förbuden har haft varierande effekt.

Det har dock under hela perioden varit vanligare med slagsmål och andra informella former av strid än med dueller.

Hur ridderliga var duellerna? (uppdaterad: 2006-10-29)

De var inte ridderliga (i alla fall inte under medeltiden). Visserligen fanns det mycket etikett runt duellerandet, specielt bland de högre klasserna, men i själva striden var det fritt fram att använda vilka metoder som helst. Så småningom utvecklas mer regler runt duellerandet, men det är inte förrän under 1500-talet den utvecklingen börjar på allvar. Under 1700-talet så blir duellerna fjolliga.

Kunde kvinnor duellera? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det fanns till och med speciella regler för hur juridiska dueller mellan kvinna och man skulle genomföras för att det skulle bli rättvist (en variant är att mannen grävdes ned till midjan).

Fick man ha förkämpe? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, det var oftast tillåtet, men det fanns regler som skulle följas, t.ex. var det ofta förbjudet att använda fäktmästare som förkämpar för de ansågs för duktiga. Ofta kunde man även få tid på sig att träna före duellen.

Stridskonst

Frågor inom denna kategori:

• Är det bra att slåss rygg mot rygg om man är två mot många?
• Hur svårt är det för en person att slåss mot många?
• Är det bra att omringa en fiende om man är flera mot en?
• Förekom det att man slogs med två vapen?
• Hur svårt är det att kasta ett närstridsvapen egentligen? Kan det ge någon skada?
• Hur var det med vänsterhänta, hade de en fördel?
• Användes grepp, kast, sparkar och fällningar i strid med vapen?
• Hur stred man till häst under medeltiden egentligen?
• Hur farliga var ryttarna för folk som stred till fots?
• NYTT: Tränades höger- och vänsterhänta att slåss olika?
• NYTT: Hade man speciella träningsvapen?
• NYTT: Ger det någon fördel att slåss på en yta ovanför sin motståndare?

Är det bra att slåss rygg mot rygg om man är två mot många? (uppdaterad: 2006-10-29)

Nej, det är ett dåligt sätt att slåss på eftersom man inskränker sin rörlighet och har dålig koll på sin kompis.

Hur svårt är det för en person att slåss mot många? (uppdaterad: 2006-10-29)

Om det finns plats för förflyttning så är det inte mycket svårare än att slåss mot samtliga enskilt en efter en. Det beror även på utrustning och erfarenhet.

Är det bra att omringa en fiende om man är flera mot en? (uppdaterad: 2006-10-29)

Nej, det är det inte. Det är bättre att stå enade för att underlätta samarbete. Är man tillräckligt många för att omringa fienden och samtidigt stå sida vid sida så fungerar det.

Förekom det att man slogs med två vapen? (uppdaterad: 2006-10-29)

Definitivt. Tre vanliga kombinationer är två nävar, enhandsvapen + näve samt enhandsvapen + sköld. Detta är dock inte vad folk tänker på när de frågar om två vapen även om händer och sköldar definitivt används som vapen i strid. Andra vapenkombinationer har också förekommit, t.ex. två värjor, värja + dolk och värja + mantel. Andra kombinationer är ovanliga men har säkert förekommit i enstaka fall.

Hur svårt är det att kasta ett närstridsvapen egentligen? Kan det ge någon skada? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det går att kasta de flesta närstridsvapen och de kan döda om man får in en bra träff. Svärd kan man kasta på liknande sätt som spjut. Räckvidd och precision är sämre för närstridsvapen än för specialiserade kastvapen.

Hur var det med vänsterhänta, hade de en fördel? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ibland hade de det, men oftast inte. I en sköldmur (eller annan formation) är det en nackdel att försöka slåss med vänsterhänt fattning. Så soldater fick lov att slåss som högerhänta oavsett vilken hand som var deras huvudhand.

I fäktskolorna så tränades man till att slåss mot både vänster- och högerhänta. Dessutom fick man antagligen själv pröva på olika fattning.

Användes grepp, kast, sparkar och fällningar i strid med vapen? (uppdaterad: 2006-10-29)

Japp, dylika tekniker användes flitigt. Ett av de bästa sätten att besegra någon i full rustning är att ha ner honom på marken först.

Hur stred man till häst under medeltiden egentligen? (uppdaterad: 2006-10-29)

Jag kan inte rida så jag har ingen praktisk erfarenhet av strid till häst. Men av vad jag läst och sett i manualerna så är strid till häst väldigt varierande. Det är allt från anfall med lans till brottning mellan två ryttare till användandet av kastspjut. Själva stridstekniken är alltså ungefär lika varierande som strid till fots.

Rent militärt så är snabbheten den största fördelen. En häst kunde transportera runt en tungt rustad riddare eller en bågskytt runt slagfältet. Med hjälp av hästen kunde man också ta ifatt infanteri, specielt bra när motståndarsidan har börjat fly.

Hur farliga var ryttarna för folk som stred till fots? (uppdaterad: 2006-10-29)

Det beror på. En ordnad infanterienhet med spjut behöver inte vara rätt för en kavalleranstormning, men de bör fortfarande se upp med ryttare som använder sig av avståndsvapen. Dessutom kan kavalleri totalt krossa en infanterienhet ifall de kan komma in från sidan eller bakifrån. Därför användes skyddande flanktrupper runt stora enheter med spjut eller pikar.

I strid en mot en så har ryttaren en klar fördel eftersom hästen i sig kan användas som ett vapen. Flera hundra kilo häst är inget man vill få på sig.

Man ska inte heller glömma hästarnas psykologiska betydelse. En anstormande hord med riddare måste ha varit en skrämmande syn och dånet har säkert varit öronbedövande.

Tränades höger- och vänsterhänta att slåss olika? (NYTT: 2006-11-02)

Det är tveksamt om de tränades att slåss med olika fattning inom det militära där man främst vill att soldaten ska fungera som en del i formationen. Antagligen tränades de med samma fattning för det mesta.

Däremot tränades de olika i fäktskolorna där inriktningen var självförsvar och dueller. Detta går att förstå från bl.a. Ringecks manual där han skriver (översättning från ARMA's hemsida):

"If you are a right-handed fencer and you are closing to an opponent and you think you can hit him, do not strike the first blow from the (your) left side. Because you are weak there and you cannot resist, if he binds strongly against your blade. Because of this, strike from the right side, you can work strongly "Am Schwert" ("on the sword") and you can use all techniques you like. So, if you are left-handed, do not strike from the right side, since left-handers are usually not used to strike effectively from the right side and vice versa."

Hade man speciella träningsvapen? (NYTT: 2006-11-02)

Ja, det hade man. Delvis hade man stålvapen utan egg eller spets och man hade också trävapen. Det finns en del tränande idag som påstår att man inte använde trävapen vid träning men det är helt fel, det finns hänvisningar till trävapen i historiska texter från 1200-talet och framåt. Man använda många typer av verktyg och metoder för träningen.

Ger det någon fördel att slåss på en yta ovanför sin motståndare? (NYTT: 2006-11-16)

Det beror på situation och vapen. Att hoppa upp på bordet i ett barslagsmäl är enbart dumt och bör endast göras på film, men att i en rapirduell slåss i svag nedförsbacke är en fördel. I första fallet så är bordet en dålig yta att stå på eftersom det inte ger manöverutrymme vilket är mycket viktigare än höjd. Dessutom har man antagligen inga långa vapen i ett barslagsmål vilket begränsar ens anfallsmål väsentligt medan man själv får svårt att skydda sina ben. Man har alltså begränsat sina möjligheter till både förflyttning och anfall samtidigt som man gjort sig mer sårbar.

I det andra fallet däremot så blir nackdelarna till fördelar. Förlyttning är enklare och snabbare nerför än uppför. Man har visserligen blottat benen men har lättare att skydda vitala delar som huvud och kropp medan man har lättare att komma åt fiendens huvud. Man har alltså förenklat för förflyttning, anfall och försvar. Men det ska sägas att det är en väldigt liten fördel man skaffat sig och detta förutsätter en för övrigt fri rörlighet och en inte alltför brant backe.

Vad gäller formationsstrider i grupp så är höjdförhållandet en större fördel än för individuell strid.

Lagar och regler

Frågor inom denna kategori:

• Var det endast adeln som fick ha svärd?
• Fanns det vapenlagar?

Var det endast adeln som fick ha svärd? (uppdaterad: 2006-10-29)

Nej, svärdet användes av alla typer av soldater och även som självförsvarsvapen av civilister. Det gjordes visserligen en del försök att inskränka vapenrättigheterna hos gemene man, men det lyckades aldrig särskilt väl.

Fanns det vapenlagar? (uppdaterad: 2006-10-29)

Ja, på vissa ställen och under vissa perioder. Städer kunde ha vapenlagar som även fungerade. Förutom rena lagar så fanns det seder. Det var inte ok att gå in i en stad med rustning på och med ett armborst laddat (jämförbart med att gå in på banken med ett hagelgevär).

---

Obesvarade frågor